Contact Us

Use the form on the right to contact us.

You can edit the text in this area, and change where the contact form on the right submits to, by entering edit mode using the modes on the bottom right. 

           

123 Street Avenue, City Town, 99999

(123) 555-6789

email@address.com

 

You can set your address, phone number, email and site description in the settings tab.
Link to read me page with more information.

BLOGG

Att leka katt är inget värt

Karin E Jansson


Igår var det fyrkamp. Ja, Samuel och några av våra kompisar hade bestämt sig för en förmiddag i idrottens tecken. Jag ville inte vara med, utan ville bara heja på. Det hela var väldigt roligt, vi skrek och hejade, drack kaffe och skrattade. Det var en lek på våra villkor.



Sara hade med sig ungarna. Ja, två av dom. Och när vi inte skramlade med marackas och rullade runt på gräset, så kunde vi gräva djupa hål i längdhoppningsbanan.

Men vänta nu, Sara har ju tre barn. Den tredje då? Nej han ville inte följa med. 

För nån kunde bli ledsen. Han fixade inte det.

Jag förstod precis. Idrott ur ett skolbarns ögon. Något som kan vara fantastiskt roligt, men på en sekund tippa över till ont i magen. När vi igår samlades var vi ett gäng som är trygga med varandra, och det var vi själva som satte upp reglerna. De förutsättningarna får inte barn i skolan. Där ska du prestera utifrån andras regler, med risken att någon skrattar åt dig om du springer för långsamt. Eller vänder bort blicken av sekundärskam för din dålighet. I skolidrotten kan du inte gömma dig och det finns en typ av idrott som är värdefull, och där räknar du poäng. Det spelar ingen roll om alla tycker det är skitroligt att leka katt, för det kan man inte tävla i.

Ofta skippade jag skolidrotten helt. Skolkade. Vi var många som gjorde det. Man tycker att det skulle ha sänt någon typ av signal, att det kanske var dags för en reformation. Men näe. Skolidrottens poängskala sitter i sten. Och att leka katt är inget värt.