Contact Us

Use the form on the right to contact us.

You can edit the text in this area, and change where the contact form on the right submits to, by entering edit mode using the modes on the bottom right. 

           

123 Street Avenue, City Town, 99999

(123) 555-6789

email@address.com

 

You can set your address, phone number, email and site description in the settings tab.
Link to read me page with more information.

BLOGG

How to unleash the fucking fury

Karin E Jansson



Jag tror man blir tokig om man inte ger utlopp för sina känslor. I många år var jag en sån som enbart snyftade om saker var orättvisa och idiotiska. Lät tårarna rulla och tryckte ansiktet mot kudden. Och fortfarande kan jag slå på kranarna när andan faller på. Gråta fyller helt klart en funktion, bara man kommer ihåg att dricka ett glas vatten efteråt, så man inte blir så jävla uttorkad.

Men jag har upptäckt hur mycket bättre jag mår när snyftandet komplementeras med ytterligare känsloyttringar: the unleashing of the fucking fury. Jag vill inte på nåt sätt nedvärdera gråtandet, utan vill bara dela med mig om mina erfarenheter av ilska.

I livet finns det ca 50% att vara glad för, och resterande del är bara rent elände. Primärt eller sekundärt. Procentsatsen kommer variera över livets gång, men slår man ut på det på det stora hela är det hälften skit och hälften hallontårta. Folk dör, kvinnor misshandlas systematiskt, barn mobbas och kollegor snor dina post-its. Det är hopplöst att sträva efter ett uteslutande förnöjsamt liv, om man inte flyttar ut i en stuga i skogen med bara en katt som sällskap. Och även då skulle det regna in genom taket och katten skulle bita dig i tårna.

På sätt och vis tror jag att det handlar om samma källa, ett och samma bubbel i kroppen, som expanderar oss. Bubblet måste ut. Men jag tror också att hur bubblet kommer ut påverkar vårt mående. Jag tror på tydlighet - tydlighet mot omgivningen och tydlighet gentemot mig själv.

Ilska är inte direkt socialt acceptabelt, speciellt inte om den kommer från kvinnor. Det ska vi såklart inte ta nån hänsyn till. En förutsättning för genuin ilska är en typ av grundläggande självförtroende. Du måste tro att du har rätt, och du måste lita på dina känslor. Man kan också låtsas tills man tror på det själv. Detta kan vara en livslång process, men det går också att bara bestämma sig för att man är smart och bra. Och slå näven i bordet.

Ilska behöver inte innebära direkta konfrontationer, utan fyller sin funktion hemma på kammaren också. Den lär oss om oss själva.  Den behöver heller inte innebära en avsaknad av konstruktiv kommunikation och ett gemensamt problemlösande. Blir vi förbannade vill vi ju gärna se en förändring av situationen vi hettar upp oss över. Men det kan få vara en senare process. Och i vissa fall är ju en förändring omöjlig. Jag kan till exempel bli förbannad över väderfenomen, vilket är svårt att påverka. Men att tillåta sig lyfta på locket och, vid insikten om snöstorm, skrika NÄ NU JÄVLAR BLIR JAG FÖRBANNAD, är ofta tillräckligt. Hade jag istället börjat darra med läppen när jag sneglat ut genom fönstret och insett att mina strumpor kommer vara blöta när jag kommer fram till jobbet hade jag personligen varit mycket mer benägen att falla ihop på golvet och tappa livskraft. Ofta räcker det med att tillåta sig bli arg så känns det mycket bättre sen, och processen blir mycket mindre långdragen. Att vara ledsen är som att riva ett asbest-hus planka för planka, att bli arg är som att spränga upp det med dynamit. Och som sagt, ibland kan vi behöva processen att få studera och sörja varenda planka, men ibland behövs nåt annat.

Och vad händer sen då? Ja, det fungerar som en slags rensning. Befriande. Man behöver inte ha svaren, man får bara bli arg. Det finns en frustration i ilskan, den kommer vi inte ifrån, men det finns också en befrielse i att få höja rösten. Jag säger inte att det är såhär för alla, för jag har bara levt i en kropp. Men varför inte testa? Lås in dig på toaletten om det känns jobbigt. Och säg det högt. NÄ NU JÄVLAR BLIR JAG FÖRBANNAD. För nåt att vara förbannad över har du, och kommer alltid att ha. Och så känner du efter.

Tycker,
Livscoach Enhörning.