Contact Us

Use the form on the right to contact us.

You can edit the text in this area, and change where the contact form on the right submits to, by entering edit mode using the modes on the bottom right. 

           

123 Street Avenue, City Town, 99999

(123) 555-6789

email@address.com

 

You can set your address, phone number, email and site description in the settings tab.
Link to read me page with more information.

BLOGG

Är det okej?

Karin E Jansson

Det tråkigaste som finns är att läsa om folk som är sjuka, inte ens min kille är är intresserad av att se vad jag snytit ut ur näsan, oavsett hur makabert det är. Så för att redan nu kompensera det som komma skall presenterar jag en rolig bild:


funny gifs



Jag har alltså blivit förkyld igen. Ordentligt. Hettande panna, hosta från avgrunden och sprut ur näsborrarna. Men problemet är inte det fysiska, eller att jag börjar ana att jag kan vara en del av det naturliga urvalet, utan STRESSEN. Ja, versalerna var nödvändiga. Jag snickelisnackar ofta om hur lat jag är och hur roligt det är att göra ingenting, och visst, så är det emellanåt. Men när andra har förväntningar på mig, då presterar jag tills jag stupar. Hela vårt samhälle är uppbyggt kring den är prestationen, som i folkmun kallas arbete, och att ofrivilligt hamna utanför den karusellen är ångestfyllt. För några veckor sedan åkte jag ju dit på flunsan i en hel vecka, och uppskattningsvis tre av de sju dagarna gick åt till att närma mig en antydan till acceptans till att jag var oförmögen att gå på jobbet. Jag är inte sån. Har jag fått ett jobb så jobbar jag. Självklart har jag inte samma förväntningar på andra, är man sjuk så är man. Men är jag sjuk så är jag vek. Starkt kopplat ihop med mitt kontrollbehov, där jag är långt ifrån att kunna acceptera att någon annan skulle kunna utföra mina uppgifter lika bra som jag själv. Men jag är inte flygledare på vilken människors liv vilar. Jag går på möten och planerar verksamhet. Jag är medveten om det sneda i situationen, där det främsta problemet blir att jag inte kan gå till jobbet, och först därefter kommer problemet att mitt immunförsvar pajat och snoret flödar. Det får mig att tänka på alla de människor som blir långtidssjukskrivna, vilket process de måste gå igenom. Att hamna utanför.

Till skillnad från hur jag fungerade för några år sedan så hanterar jag numera obehag på ett nytt sätt. Istället för att springa vidare så måste jag stanna upp. Hur känns det? Varför känns det så? Är det okej för mig att det känns så? Nähä, då kanske jag får jobba på att revidera världsbilden. Med att till exempel upprepa självklarheten 100 gånger; Det är i allra högsta grad legitimt att stanna hemma från jobbet när man är sjuk. För visst är det det?


funny gifs