Contact Us

Use the form on the right to contact us.

You can edit the text in this area, and change where the contact form on the right submits to, by entering edit mode using the modes on the bottom right. 

           

123 Street Avenue, City Town, 99999

(123) 555-6789

email@address.com

 

You can set your address, phone number, email and site description in the settings tab.
Link to read me page with more information.

BLOGG

jag vill ha dig

Karin E Jansson



Nån natt sen vaknade jag med ett ryck av en mardröm. Jag hade sett en luftballong sväva förbi, högt ovanför mitt huvud. Jag hade blivit glad, sådär som man blir när man ser en luftballong. Stannat upp för att titta tills den inte gick att se längre. Så som man gör. Men vinden tilltog. Den färdades i allt snabbare takt och började luta. Till slut var lutningen så stor att det var oundvikligt - en människa föll handlöst ur korgen, och störtade mot marken. Smällen kom ute på ett fält. När kroppen träffade marken sköts blod, inälvor och trasig hud upp mot himlen som en projektil. Men vänta, det var inte alls blod, inälvor och hud. Det var fåglar. I samma sekund som kroppen träffade marken förvandlades den till hundratals fåglar som synkroniserat lyfte upp mot himlen.

Oerhört poetiskt, och otäckt. Dan därpå träffade jag Mary. Jag berättade om drömmen. Jamen det där med fåglarna, det kommer ju från en Madonna video, var hennes respons. Ja just det, det stämmer. Kanske är det från like a prayer? Nåväl, det hela fick in mig på ett annat spår än död och symbolik, nämligen musikvideos.

Jag är så pass gammal att jag hann med en period när MTV fortfarande visade musikvideos. Det var fantastiskt! Jag satt uppe hela nätter och sög i mig hörsel- och synintryck från alla möjliga genrer. Bilder uttänkta för toner. Ibland hafsigt gjort, ibland magiskt. Ett tillfälle för musiker att ge oss ytterligare en dimension. Att påverka oss på ett sätt som passade dom, eller skivbolaget. Sämst tyckte jag om de musikvideos som innehöll klipp från filmer. Soundtracks. Det nedvärderade musiken till ett bihang. Men så fanns det dom som man väntade på i dagar, ja veckor, i det som nästan upplevdes som ett lotteri, spellistorna.

Idag kan man såklart hitta de flesta musikvideos på nätet. Men jag kan inte hantera det. Som barn och tonåring var jag formbar, och TV:ns slumpmässighet var till godo. En godispåse med hemligt innehåll räcktes fram och jag sög i mig alla karameller, även de äckliga. Idag räcks det inte fram nån godispåse, utan ansvaret ligger hos mig, och jag är jag för statisk. Jag vet vad jag gillar, och så får det vara bra med det. Fast givetvis med vetskapen att jag kan missa nåt.

Jag vill inte vara statisk. Ni blir min metod, jag vill ha dig. Vilken musikvideo vill du dela med dig av?