Contact Us

Use the form on the right to contact us.

You can edit the text in this area, and change where the contact form on the right submits to, by entering edit mode using the modes on the bottom right. 

           

123 Street Avenue, City Town, 99999

(123) 555-6789

email@address.com

 

You can set your address, phone number, email and site description in the settings tab.
Link to read me page with more information.

BLOGG

Kollektivet och övervakning

Karin E Jansson

Vi vill gärna tro att hela vårt samhälle bygger på att vi är ett kollektiv. Ja, i teorin i alla fall. De lagar som finns gäller för (nästan) alla, vi betalar skatt för att finansiera majoritetens intressen och behov, och sången är gärna allsång. Samtidigt frodas givetvis segregeringen, men låt oss ändå, ehrm, bortse från detta, och gå tillbaka till tankesättet om invånarna som ett kollektiv.

När får vi aktivt exkludera en individ från vårt kollektiv? En tonåring som snor klasskamratens mobil, ett gäng som slår ner en kille som valde pumps istället för sneakers, eller en man som våldtar ett kvinna på joggingtur. Ja, detta är då inget jag kan relatera till. Jag har aldrig rånat, våldtagit eller misshandlat någon. Och säkert vill de flesta av oss hävda samma sak.

Men, kan vi påstå att dessa våldtäktsmän och misshandlare inte ingår i vårt kollektiv? Nej. För dom är ju inte en avart, mystiska troll som smyger omkring i gränder. De är vanliga människor, kollegor, vänner och familjemedlemmar. Och om vi fortfarande väljer att se oss som ett kollektiv så blir slutsatsen: Människan blir emellanåt dum i huvudet och kan inte uppföra sig. I nära relationer kan vi ofta, inte alltid men ofta, i förhand se vem som riskerar våldta, råna och misshandla. I offentliga sammanhang blir det omöjligt.

I England övervakas du på offentliga platser. Oerhört kränkande tycker många. Jag kan inte riktigt relatera till övervakning av det offentliga rummet som kränkande. Jag kan däremot relatera till det oerhört besvärande med att se gärningsmän som medlemmar i mitt kollektiv. Men, människan blir emellanåt dum i huvudet och kan inte uppföra sig. Och kan det avskräcka en misshandel tycker jag det är värt det. Detta är ingen lösning på problemen. De flesta våldtäkter begås som vi vet i hemmet, säkert är det samma sak med misshandel. Jag förstår också att detta kan ses som att sätta plåster på ett blödande sår. Men såret är redan där, och det verkar inte läka särskilt bra.

Den här frågan är egentligen bara en liten fluglort i sammanhanget "människan som kollektiv". Ansvar, förpliktigande, arv, miljö, konsekvenser och... kanske medmänsklighet? Stora ord. Kanske famlar våra händer febrilt efter lösningar. Och visst låter "övervakningskamera" betydligt mer greppbart än "medmänsklighet".

Vad tycker ni?