Contact Us

Use the form on the right to contact us.

You can edit the text in this area, and change where the contact form on the right submits to, by entering edit mode using the modes on the bottom right. 

           

123 Street Avenue, City Town, 99999

(123) 555-6789

email@address.com

 

You can set your address, phone number, email and site description in the settings tab.
Link to read me page with more information.

BLOGG

Ett minne

Karin E Jansson

Min pappa, nån gång i mitten på 80-talet


Pappa hade som vanligt hämtat oss på dagis. Vi var tre ungar, som tre ofokuserade kattungar bakom ledaren som visade oss vägen hem. Han gick med raka steg, vi zickzackade över gångbanan, plockade upp stenar, stannade för att inspektera sprickorna i marken och hade inget direkt fokus på han som ledde oss, pappa. Jag minns att det var sommar, varm asfalt och sol i nacken.

Först när vi var hemma märkte vi att det var nåt konstigt. Det var nåt konstigt med pappa. Han var ovanligt tyst, och tittade på oss med långa blickar. Han visste nåt som vi inte visste. Det blev som en löpeld genom oss barn. Vadå, skrek vi, vad är det? Ingenting, svarade pappa, och såg frågande ut. Och så hörde vi ett litet fniss från honom. Ett sånt där fniss som sitter mer i bröstet än i munnen. Ett fniss inombords. Vi ryckte i hans händer, stirrade in i hans ögon i försök att avslöja hemligheten. När det inte gick svepte våra blickar över rummet. Pappa spelade fortfarande oförstående. Snabbt gick det, och bara några sekunder senare sprang tre ungar omkring i radhuset och skrek. Och letade efter nåt, men vi visste inte vad. Och pappa stod stilla, i mitten, och observerade.

Jag tror det var Mary som hittade dom. Kooom, skrek hon, och på två röda stod vi alla i arbetsrummet och följde hennes pekande finger med blicken. Där uppe på garderoben satt dom på rad. Nu var vi i extas och hoppade upp och ner med armarna uppsträckta. Pappa var den enda som nådde, och med gapande munnar såg vi han sträcka sig upp, och plocka ner tre likadana mjukis-apor. En till Anders, en till Mary och en till Karin.

Varsin mjukis-apa, bara sådär, på en vanlig vardag.