Contact Us

Use the form on the right to contact us.

You can edit the text in this area, and change where the contact form on the right submits to, by entering edit mode using the modes on the bottom right. 

           

123 Street Avenue, City Town, 99999

(123) 555-6789

email@address.com

 

You can set your address, phone number, email and site description in the settings tab.
Link to read me page with more information.

BLOGG

Viva Las Karin

Karin E Jansson

Jag hade slumrat i bilen hela vägen till Vegas, och ute hade det hunnit bli mörkt. När vi var framme, och jag slog upp ögonen, fick jag direkt knipa igen dom igen. Ljus-chock! Tänk er så mycket lampor ni kan föreställa er, och sen gångrar ni det med en miljard, det är Vegas.


Jag visste att vi skulle bo på ett tjusigt ställe, men inte såhär tjusigt. The Venetian.


Direkt vi hoppat ur bilen kom en ligist och snodde den. Nähä, valet kallades han visst.


I lobbyn möttes vi av pampig musik, blanka golv, guld och glitter.


Men taket alltså!


Vårt rum hade sammetsdraperier och tre TV-apparater. Men vem drar till Vegas för att se på TV liksom?


Nä, efter en snabb vila...


...och lite uppfräschning, så var det dags att utforska The Strip.


Kanalerna luktade inte bajs, som de gör i Venedig, utan klor.


Även fast gambling inte var vad vi tänkt ägna vår tid åt, så var det i det närmaste oundvikligt att inte peta in en dollar i en maskin. Blinkande ljus har den effekten på mig. Jag satsade en dollar, och vann 60 dollar. På första försöket!!


Dagen därpå firade jag med en pickle till frukost.


Samuel gick all in vad gällde frukost.


På kvällen skulle vi på bröllop, men på förmiddagen fick jag välja. Jag valde shopping.


Betsey Johnson lockade med ett par glittriga skor, men jag blev snål och avstod .
Sen kom vi in på en osäker gata. Pulsen gick upp. Blicken ner i marken, inte lockas av blanka tyger, tunga väskor, välskräddade jackor och det vackraste av vackert.


Bottega Veneta vägrade jag gå in på.


Inte heller Dior ville jag utsätta mig för.


Och Chanel var inte att tänka på.


Och när vi passerat YSL var jag tvungen att lufta mig.


Puh, jag hade klarat det.


Sedan blev det afton. Finstassen åkte på.


För nu var det dags för american wedding.


Samuel fotade, och jag åt tårta. Mmmm, tårta...


Och efter ett tag släppte min blyghet, och jag kom igång, yes hello, I'm swedish, I like cake, how are you, very nice wedding.


Dagen därpå, åter till LA. Denna gång fick jag uppleva öken i dagsljus. Jag tycker den var snygg!


Med Nikki bakom ratten gick resan fort.


Och slutligen, sista kvällen, blev vi bortbjudna till Tracy, Nikkis syster.


BBQ.


Och med en fantastisk utsikt och ljumma vindar spenderade vi kvällen på altanen.


En Devil’s food chocolate cake från Porter´s fick avsluta vår USA-resa på ett storslaget sätt.


Och sen, ja då åkte vi hem. Såhär ser jag ut när jag sover på en flygplats.

Skönt att vara hemma!