Sladdrig mage
Karin E Jansson
Sladdrig mage? Ja, JellyBelly. Färgglatt godis är min melodi. 
Jag och Lille-Prins utvärderade de olika smakerna. Allt för att ni ska slippa bestämma själv.
Blueberry. Snygg färg, och smakar faktiskt blåbär. Inte blåbär som man plockar direkt från tuvan, utan kanske mer som ett blåbär som man trampat på, gått med under skon, upptäckt när man kommit hem och sedan ätit upp. Helt okej.
Coconut. Ser väldigt intetsägande ut. Nästan harmlös. Väl inne i munnen en styggelse. Ett hån mot mänskligheten. Varning!
Green Apple. Smakar som tvål. Helt okej.
Juicy Pear. Nu börjar det likna nåt! Smakar som sånt päron man fick av farmor när man var liten. Ett sånt päron som man fick på ett litet glasfat, med en tillhörande fruktkniv och en servett, som visserligen var en servett från i påskas, men givetvis oanvänd. Smaskigt, nej förlåt, juicy!
Lemon. Bästa bönan! Kunde jag klämma ut godis-saften på en bit lax skulle jag det. Som citron!
Tangerine. Snygg färg. Inte kränkande smak.
Top Banana. Som ett slag i ansiktet. Framkallar chock följt av sorg följt av ilska. Uppfriskande!
Tuti-Frutti. Denna mystiska smak, tutti-frutti. Nästan som en fjärde dimension. Och trots tvångsmässiga flashbacks från barndomstraumat från TV3:s succé med Bruno Wintzell måste jag säga att jag älskar Tutti-Frutti.
Watermelon. Smakar som grön.
Very Cherry. Snygg böna, men påträngande smak. Här skulle jag säga att jag skulle nöja mig med Kind of Cherry. Och ändå finns det 40 till smaker att recensera! Såsom Buttered Popcorn, Root Beer, Cotton Candy och Piña Colada. Jag kommer därför framöver att fortsätta med mina analyser, där rätt-ska-va-rätt slår högre än vett-och-etikett. Kompromisslös grävande journalistik.