Från pumps till gummistövlar

Igår visade Sandra upp sina skor, det ena paret snyggare än de andra. Jag minns att jag dog en smula av avundsjuka när hon köpte fruktsallad-skorna från Charlotte Olympia. Nåväl, Sandra inspirerade mig till att också dokumenterat mina skor, allt från pumps till gummistövlar. Det har blivit en diger samling, för en samling är vad det är. Som regel inköpta på slutrea, den där knasiga modellen som ingen annan ville ha. De flesta har hängt med i flera år, några sjunger på sista refrängen, och några fungerar mest som inredning. Såhär blev det:

Tweet

Två filurer på posten

För några dagar sedan fick jag ett stort paket på posten. Ut ur lådan kröp dessa två filurer. En present till Sirpa och lillebror, från Malin på Luna Dsign.



Idag överlämnades dom. Succé!



Du skojar, sa Sirpa när jag meddelade att lillebror skulle få en.



Motvilligt lämnades en över.



Fast båda två är mina, viskade Sirpa när jag gick.
Tusen tack Malin!!

Tweet

Dålig attityd!!

Lagom till att Samuel kom hem igår kväll hade råttan fått en ny kompis! Ett överhuvud!



Jag gjorde det enkelt för mig, vilket jag ofta gör. Vanlig tusch-penna, ca en miljard gånger snabbare än färg och pensel.



Kanske världens snorkigaste räv. Tydligen adlig också.



Dålig attityd!!

Tweet

Fyra timmar senare, och en insikt

Med inredningstidnings-mått blir vår lägenhet aldrig perfekt. Tur då att vi inte tycker hemmen i inredningstidningar är så värst intressanta. Jag blev en gång kontaktad av en journalist som ville göra inredningsreportage. Hon tyckte det skulle bli råbra, och det enda vi behövde byta ut innan fotografering var sängen, soffan och byråerna. Eh nej tack dumstrut.

Men idag har jag ägnat fyra timmar åt att städa. Det blir aldrig prydligare än såhär. Ser ni det där prassliga silvriga i bokhyllan? Det har nåt med denna brutta att göra. Ni får se när vi är klara. På väggen hänger Annas kalender, och visar ständigt januari. Ni som har kalendern vet varför.

Köksbordet skulle vi kunna byta ut mot en kartong, då det endast fungerar som förvaringsyta. Men nu en sorterad förvaringsyta.

Salong. Krävde tre av fyra arbetstimmar. Men nu är strass sorterad och dammtussar dödade.

Sovrummet, ja okej det städade jag inte, men jag sköt ihop kläderna på golvet i två högar. Hans och hennes.

Och så kvällens insikt - en tom yta skapar ögonsmärta. Ropar VÄGGMÅLNING. Jag tänker nåt snorkigt, djuraktigt. Ni får se imorrn!

Tweet

Le vent

Långsamt.




Eller snabbt.


Jag inser att tidsuppfattningen är relativ, men jag tycker överlag att det för mig reella tidsförloppet är dåligt. Antingen för snabbt eller för långsamt. Det skulle jag välja som superkraft, påverka tiden. Det, eller kunna skaka av mig vatten som en hund.

Tweet

sura S och flipper

Ny affärsstrategi: konservator. OBS SKÄMT OBS



Däremot har jag skaffat en prao-elev för att effektivisera produktionen.



Och latare prao har jag aldrig skådat!! Han har belamrat arbetsbordet och ligger bara och gris-snarkar. Som jag minns det slet jag som ett djur (!) under mina prao-veckor.



Eller nä just ja, det gjorde jag ju inte alls. Jag åt sura S och spelade flipper. Låt gå.

Tweet

Kolla så göllig jag är!!

Herregud, kolla så göllig jag är!! Det behövdes bara en kändis hår, i detta fall Ginnifer Goodwins kalufs. Ja, jag har använt virtuellt MakeOver-program igen!



Tabetha Coffey, kanske coolaste kvinnan EVER, jag tror hon skulle döda mig om hon visste att jag lånade hennes frippa.



Audrina från The Hills. Ja det funkar!



Jag hångla med en tjej och det var sexigt, Katy Perry.



Karin Gaga.


Hårvärlden är mitt ostron! Här finns sidan.

Tweet

Hur får man råd?

Jag fick en fråga:

En fråga, det låter som en dröm att gå ner i arbetstid, men men men - hur får man råd med det? Jobbar din kille heltid med bra lön? El har du något hemligt tips så berätta!

Jag anpassar mig lätt efter förutsättningarna. Även Samuel har ett relativt nystartat företag, så slantarna rullar inte direkt in för nån av oss. Därför har vi båda deltidsjobb som ger mer regelbunden inkomst. Jag som verksamhetsutvecklare på ett studieförbund, och han som fotograf åt en studio. På så sätt har vi en grundplåt som betalar hyra, mat och annat som kostar varje månad. Under en period nu har jag ju jobbat hela 80% på det "riktiga" jobbet, vilket såklart dragit mer stålars, men snart går jag som sagt ner i tid, på egen begäran. Jag tror inte att den minskade inkomsten kommer kännas av så värst mycket, och förhoppningsvis leder det på sikt till att mitt företag växer.

Vi har en bil som vi lånat som vi kör så sällan som möjligt, och semester för oss är en utflykt till grannbyn. Vi har inga barn att försörja. Det gick hål i vår soffa, det löste vi finfint genom att lägga över en filt. I julklapp ger vi varandra en snygg dans. Det finns liksom inte i vår värld att strössla pengar på lyxprylar som platt-TV, nya möbler och resor. Samuel är ganska obrydd vad det gäller prylar, och jag som gillar saker har lärt mig uppskatta ett snyggt snöre lika mycket som en ny TV.

Jag känner egentligen inte att jag saknar nåt. Jag äter hummer, men på kantstött porslin. Om ni förstår vad jag menar.

Tweet

Jag vet mest!!

Även fast jag är en mogen och ansvarstagande kvinna väljer jag bort mycket som är tråkigt. Min tid är begränsad och dyrbar, och då gäller det att se över sina prioriteringar för att få ut maximalt med livskvalitet.

Dock har jag hamnat i en personlig konflikt med mig själv i denna fråga. En sak som jag prioriterar, för att jag tycker det är kul, är att se på Vem vet mest? med min kille. Svarar vi samtidigt är det den som skriker högst som får poängen. Oftast är det väldigt jämt. För jämt för att det ska vara fullt ut njutbart. För får jag int vinna ska jag heller int leva!!

Det är en sak jag alltid faller på. Solsystemet. Planeter, ja jag vet vad det är, men ordningen de kommer, den kan jag aldrig komma ihåg. Givetvis för att det är sjukt tråkigt. Och här kommer vi till den inre konflikten. För att kunna uppleva denna sanna glädjen som finns i att vinna i frågesport kanske jag måste lära mig tråksystemet ändå. För jag har hittills inte sett ett avsnitt där en fråga om solsystemet inte kommit upp.

Ur anus. Bland annat.

Tweet

Tjoho!

Voj voj, precis som alla andra helger har även denna helg gått för snabbt. Men jag har hunnit med en hel del också, förutom arbete blev det pannkaksparty, kompisar och konsumtion. Ungefär vad en perfekt helg bör innehålla. Nu väntar en proppfull jobbvecka med möten följt på möten. Men sen blir det 1:a april, och förutom att försöka lura er blå kommer dagen då jag går ner i arbetstid. Mer tid till Karins Konstgrepp, både blogg och webshopp!

Har ni önskemål på vintagekläder ni vill jag ska leta efter, smycken som saknas i era smyckeskrin, eller blogginlägg ni vill läsa och bilder ni vill se - berätta!! Jag vill veta vad ni tycker!

Och, förlåt om jag tjatar, men tusen tack för att ni är här, och för att ni är så bra! Tjoho!

Tweet

Jag skapar min egen verklighet.

Hur har jag kommit till ett läge där jag inte lägger en värdering i tjock kontra smal? Där lycka inte är kopplat till midjemått.

Ja, en hel del anledningar finns det nog, men en av dom är förmodligen det faktum att jag helt slutat bläddra i dessa blanka veckotidningar. Det är egentligen inget aktivt ställningstagande, jag tyckte bara dom var tråkiga och enformiga. Jag gillar mode, men modet finns lika mycket i den verkliga världen, så varför då betala för att få se det på bild?

Majoriteten blir norm. Majoriteten av kvinnorna i de blanka tidningarna är magra. Inget fel på att vara mager om man mår bra, men på inget sätt en representation av verkligheten. Och även om jag inte ville värdera de olika kroppstyperna så gjorde tidningarna det åt mig när de konsekvent uteslöt vissa. När jag la veckotidningarna åt sidan skapade jag min egen verklighet. Den ser ut såhär:

Tweet

Lampvinnare och tutorial

Ja som ni ser på bilden var ju den blå lampan redan paxad, men de två rosa har nu fått nytt hem. Grattis till Pellas Pärlor!

Och ni som inte vann, var inte ledsna, för de är jätteenkla att göra själv! Du behöver bara en rislampa (jag köpte mina billigt på ebay, men de brukar finnas på typ Jula, Clas Ohlsson och andra diverseaffärer), silkespapper i valfri färg, sax och lim.

Klipp ut blomblad i valfri storlek.

Börja nerifrån och limma fast dom omlott! En lampa tar typ ett par timmar, på sin höjd.

KER-PLOPP!

Tweet

Vi gick dit, gjorde saker, och gick hem

Dagen började med arbete och rinnsnuva. Först på eftermiddagen vågade vi oss ut, och började med att släpa min Monark till verkstaden. Nu ska den smörjas och skruvas på! Jag fick ett inlämningskvitto som matchade mitt nagellack.

Jag blev väldigt glad, fint av dom att uppmärksamma min fåfänga sådär! Men jag kan inte låta bli att undra vilket kvitto jag skulle få om jag inte hade nåt nagellack alls. Det blir nästan ockult!

Sen gick vi till min mamma och pappa. Jag satte mig på balkongen för att vänta.

På den här tjejen! Observera, grill i förgrund, snö i bakgrund.

Vi gungade väl i sisådär en kvart.

För att sedan gå över till hoppträning.

Från högsta trappsteget.

Och trots all snö som ligger kvar är faktiskt våren på väg nu!

Inomhus hängde vi med lillebror, och kollade på Kurt Olsson på iPad. Kurt är Sirpas första förälskelse. Sen åt vi ca 12 kilo mat, eller ja, Sirpa åt sås.

Med mat i magen kom också tröttheten.

Och då gick vi hem!

Tweet

3 ♥

När jag blir riktigt glad börjar jag gråta. När andra hoppar upp och ner och tjoar så måste jag lägga mig ner och känna efter i varje muskel. Inte flaxa iväg lyckan, utan bara låta den sprida sig från tår till tårkanaler. Just nu är jag glad för:

♥ Att Kajsa ritat ett sånt himla fint porträtt av mig. Tack Kajsa! Det känns helt overkligt men sjukt bra att folk vill rita av mig!!

♥ Att jag får göra det jag tycker är roligast. Men "får" är egentligen fel ord. Jag tar mig rätten att välja själv. Men jag är glad över att jag vågar välja det som gör mig glad.

♥ Och såklart detta. Mosterskapet. Ett knytte som sover på min axel, och ett barn som laddar ner dyra spel på min telefon.

Tweet

Jag trodde inte mina ögon!!

Precis som alla andra tisdagar var rutinen densamma. Jag badade och parfymerade mina katter, väntade på brevbäraren, åt mimosasallad och kokat ägg och drack en kopp te, för att sedan plocka fram fotoalbumet ur vitrinskåpet, där det delar plats med pärmen för dödsannonser och lådan med alster från min barndom. Jag slog mig ner i fåtöljen med fårskinnspläden över mina knän, och slog upp familjealbumet. Jag ser det som positivt för mitt minne, som på senare år börjat svikta, att påminna mig själv om dagar som gått och som skänkt mig glädje.

Jag kunde bilderna utantill, men gladdes ändå åt att stryka med pekfingret över deras glatta yta. Skolavslutningar och sommarlov. Jag skrattade till, fick lite hosta, och tog en klunk te. I samma sekund som jag ställde ner koppen såg jag det. Min syn hade det aldrig varit något fel på, men fram till idag hade mitt fokus alltid legat på bildens center, de skrattande ansiktena. Där, i periferin, visst var det väl något? Jag plockade fram mitt förstoringsglas, som jag alltid hade när till hands. Jag trodde inte mina ögon!! Blicken flackade över till nästa bild, och nästa. Samma sak! En värme spred sig i min kropp. Min alldeles egen skyddsbrottare.

Och det är sant det.

Tweet