
Hur kan det komma sig att jag som blir uppjagad till max av tävlingar, och som blir sur i veckor om jag förlorar, inte på något sätt kan uppskatta att beskåda sport på TV. Som att titta på färg som torkar. Fem minuter gav jag kvällens fotbollsmatch, men sedan lämnade jag Samuel ensam i soffan. Där har han suttit och ylat i snart 90 minuter. Själv har jag gått igenom datorns arkiv av tusentals bilder jag glömt bort. Och konstaterat att om det inte blir sommar snart så slår jag sönder nåt. Till exempel en istapp eller en elvisp, eller inte fasiken vet väl jag.

Bläää.

Bläää.

















































