onsdagen den 29:e februari 2012

Snorkfröken


Hur kan det komma sig att jag som blir uppjagad till max av tävlingar, och som blir sur i veckor om jag förlorar, inte på något sätt kan uppskatta att beskåda sport på TV. Som att titta på färg som torkar. Fem minuter gav jag kvällens fotbollsmatch, men sedan lämnade jag Samuel ensam i soffan. Där har han suttit och ylat i snart 90 minuter. Själv har jag gått igenom datorns arkiv av tusentals bilder jag glömt bort. Och konstaterat att om det inte blir sommar snart så slår jag sönder nåt. Till exempel en istapp eller en elvisp, eller inte fasiken vet väl jag.



Bläää.

Att tjäna pengar på sin blogg


Jag googlade nyss mig själv, såsom jag gör med jämna mellanrum. Sällan hittar jag nåt intressant, men idag kom jag till en sida som analyserade karinskonstgrepp.se, och som kunde berätta hur mycket jag tjänade på min blogg. 600:- i månaden. Dvs 10 MAX-mål. Nu vill jag veta vem som inkasserar de slantarna?! Checken måste ha försvunnit i posten. Nej, såklart handlade det bara om en uppskattning av vad min blogg skulle kunna generera i annonspengar, dvs om jag valde att publicera Bloggers förinställda reklam.

Jag har indirekt tjänat pengar på min blogg, via min webshop och då mitt bloggande resulterat i att jag fått några journalistiska uppdrag. Men att få betalt bara för att blogga, det har jag ingen erfarenhet av. Ni som väljer att publicera annonser, hur fungerar det? Har man någon som helst möjlighet att påverka innehållet på annonserna, och ger det några slantar?

mvh/sjukt nyfiken

81 timmar kvar




Ses vi där?

tisdagen den 28:e februari 2012

Hårkonst


Min kära hår-rosett är död. Den var visserligen aldrig levande, men Lille-Prins var tvungen att tugga sönder den för att vara säker. Kan vara kopplat till förnedringsfotot ovan.

Nu måste jag förlita mig på mitt eget hår. Eller köpa nåt av konstnären Nagi Noda:












Tass-scarfen hamnar helt klart på önskelistan.

Dagen jag tappade 95% av mina läsare

Dagen jag tappade 95% av mina läsare / Hur fel kan bli så rätt

Bestörtningen på Facebook var i jämförelse med dagen då SD tog sig in i riksdagen. Hur är det möjligt? Vad tänker Sverige? Jag skäms att vara svensk.



Jag har aldrig läst Ranelid, jag läser inte heller kvällspressen. Jag visste att fokus ofta lades på mannens hudton, men i övrigt var jag ett tomt blad. Och där som sista bidrag i sin delfinal dök han upp. Tillsammans med en sångfågel i röd paljettklänning stod han där, med fluffiga lockar och orange panna. Och i samma sekund som ordet MIRAKEL dök upp i bakgrunden i typsnittet Bradley Hand ITC, lillebror till Comic Sans, så började han deklamera. Skorrande rrrrr. Han ville berätta om kärleken. En lasersynth från 1995 och en kvinna med stor röst bekräftade allt han sa. Han skrek ut sitt budskap om kärlekens arméer, om säd och om kvinnan. Han kunde inte behärska sig, kunde inte låta bli att sjunga med i refrängen när det egentligen inte var hans tur. Han klappade i otakt så det överröstade allt annat. Och jag gapade. Så här får man bara inte göra. Han är gammal, han är orange, är det sång eller är det prat, va sa han säd?! Och mitt i chocken började det rycka i benen. Det svängde. Min kropp reste sig ur soffan. Armarna flaxade och benen sprätte. Jag såg lika chockad ut som han bredvid mig.

Dancing with tears in my eyes, var det detta det handlade om? Att inte kunna värja sig. Herrrrregud! Jag var övermannad av en man med orange panna. Fulsnyggheten hade drabbat mig. Ranelid till Azerbajdzjan!!

måndagen den 27:e februari 2012

Tre nya saker


Ni som följer mig på Instagram såg tidigare idag att jag suktade efter ett par skor. Jag vandrade staden runt, men ingen affär hade kvar i min storlek. I sista butiken hade de dock förra säsongens modell kvar i ett ex. I min storlek! Typ identiska som denna säsongs, helknäppt. Och med halva rea-priset slog jag till utan att tveka. De är i syntet, och av märket Chilli.




Hemma på halvgolvet låg två paket. I det största gömde sig denna väska, den som jag beställde under en feberfrossa i förra veckan. Jag gillar den jättemycket!




Och i det mindre paketet låg korallhalsbandet. Som ljusrosa benknotor!!



Såhär ska jag alltså se ut i vår. Ljusrosa, knotig, med guldkedja och staplad på hög.

Från svängigt till stötande



Det efterfrågades en spellista med enbart hårdrock, och nu är den klar! Väldigt pedagogiskt upplagd, då den tar lyssnaren med på en resa från singalong till mörk avgrund, utan att ni förstod hur det gick till! Jag kallar den Från svängigt till stötande.

Statement pieces

Jag har snöat in på riktigt stora halsband, statement pieces! Här är några favoriter jag hittade på Etsy. (Klicka på bilderna för länk).



Gult halsband i laserskuret läder.



Laglöst halsband från 80-talet.



Stort halsband i silverfärgad metall, från gissningsvis 70- eller 80-talet.



An Octopus Love Affair Necklace, i laserskuren akryl.



Pididilly halsband i mässing, med 100 olika berlocker.



Räfflade guld- och silverplattor, från 80-talet.



Navajo halsband med squashblommor (!!) i pärlemor.



Halsband med stora stenar i krysopras.


Har ni nån favorit?

söndagen den 26:e februari 2012

Summering

Instagram visar sig vara ett tiptop sätt att summera veckan! Hundratals bilder har jag klickat fram under veckan, men dessa summerar bra vad som egentligen försegåtts i mitt liv:


Jag har rört mig i hallen, köket, vardagsrummet och sovrummet. Fast i sovrummet låg jag mest stilla och hostade.



Jag har ätit halloumi, semla, hallontårta och grönt.



Katterna har velat vara ifred och velat gosa.



Jag har pyntat mig med ny väska, KARIN-ringen, juveler i överflöd och pärlplatte-mustasch (som jag fick av en bloggläsare, tack Lotta!!)



Jag har umgåtts med Judge Judy, mina bästisar, min kille och Sirpa såklart.


Jag har varit sliten, snygg, nyvaken och utomhus.

Och imorrn börjar en ny vecka. Det kommer bli AWESOME. Eller ja, det kommer väl bli helt okej.

5 upptäckter på en söndag

Idag har jag och Sirpa gemensamt gjort 5 upptäckter. Nämligen:


1. Att det finns harar inne i stan. Vem annars är det som slänger halvgnagda morötter på marken?



2. Att vissa bajsar utomhus och att det är äckligt.



3. Att man kan köpa en kaka om man har pengar.



4. Att det droppar vatten genom taket på H&M. Mest bekymrande upptäckten.


Photobucket
5. Och att alla vågar hoppa om man håller nån i handen!

lördagen den 25:e februari 2012

lördagsgodis

Lördagar jobbar jag, men idag upplevde jag en helt ny känsla då kroppen skrek efter luft och sol. Och i samma sekund kom nödanrop från bästis-Sara som befann sig på stan och som hade glömt bort hur man handlade kläder! Så istället för arbete blev det luft, bästis, kaffe och slutligen bussresa till andra sidan stan, där jag nu ligger nerbäddad under en filt och väntar på att Pappas pengar ska börja. Det är roligt att jobba, men minst lika roligt är det också att vara ledig. Trevlig helg!

fredagen den 24:e februari 2012

Så blir du stereotypt snygg!

Samuel jobbar ju som bekant som fotograf, och har senaste tiden snöat in på porträttfoto, trots att han dagligen får fota medelålders kvinnor som kniper ihop munnen och spärrar upp ögonen. Och inte fasiken är det enkelt, de flesta blir ju stressade när de ska förevigas! Men här kommer fem vattentäta tips på hur man blir stereotypt snygg på bild:


Photobucket
Käklinje anses snyggt.
Fram med hakan som en sköldpadda, skriker (?) Samuel till sina kunder, och det funkar varje gång.



Photobucket
Det är också stereotypt snyggt att ha en hals. Ner med axlarna och sträck på nacken!



Photobucket
Fylliga läppar föds man med eller opererar sig till. Så antingen har man dom, eller inte. Att låtsas ha stora läppar blir sällan bra.



Photobucket
Obscena gester kan anses obscent.



Photobucket
Och plocka ut kusarna innan kameran börjar smattra.


Seså, ut och va snygg nu!

torsdagen den 23:e februari 2012

Alla rätt

första pris? nämen guu så roligt!


Vissa dagar kan man känna sig nere. Då kan det vara bra att få första pris. Det ordnar man lätt i Paint.NET.





Till ert förfogande. Första pris till alla!

onsdagen den 22:e februari 2012

edgy eller bäver?

Men katterna då, fick jag som kommentar på Instagram ang pappersflätan, ska inte de få snygga frisyrer?! Givetvis ska de få det, men de är ju så sjukt obeslutsamma. Detta är vad som diskuteras där hemma:



Först var de inne på Manga-hår. Ungdomar, ni vet.



Jag försökte förklara att de kanske skulle satsa på något mer neutralt.



Sen blev de osams och sa att de vägrade ha samma färg.



Sen såg vi på MTV ihop, och då ändrade de sig och sa att de ville att det skulle vara "edgy".



Men känner jag dom rätt landar det i detta. Justin Bieber.

att somna hungrig

Idag börjar fastan, en kristen tradition som spillt över på gemene man, där vi ska lära oss avstå. Jag har aldrig fastat i en kristen bemärkelse. Jag har bantat däremot. Plågat mig själv för att minska i fettprocent. Tackat nej till kakor och somnat hungrig. 20 kg gick jag ner. Hurra och klapp på axeln. Så snygg du är Karin, bra gjort. Ja, det var en bedrift. Men jag blev inte gladare. Varenda jävla morgon ställde jag mig på vågen, och lät siffran som visades styra dagshumöret. Och tackade nej, nej tack till brödet, nej tack till såsen och nej tack till kalaset. Åkte kanske på nån semester, åt några glassar, gick upp nåt kilo och blev förtvivlad. Och trots att jag nu var smal så blev jag inte lyckligare. Mitt liv handlade nu om att förvägra mig själv det mest basala. En meny komponerades inte med syftet att ge min kropp näring och mättnad, utan utifrån matematiska ekvationer, där kalorier var enheten.

Kanske hade jag fortsatt än idag om inte ännu värre saker kom emellan. Ett separation från ett flerårigt förhållande och akut panikångestsyndrom satte omedvetet perspektiv på saker. Det var som att allt betungande samlade sig som en grå massa, och för varje steg framåt så flagnade gemensamt hjärtesorgen, andnöden och vikthetsen. Och i största möjliga motsats till vad omvärlden lärt mig, så växte min kärlek till mig själv i samma takt som min rumpa blev större. När jag var glad igen visade det sig att jag åter var tillbaka på min utgångsvikt. Och livet blev ett förunderligt, men samtidigt så självklart, ting.

tisdagen den 21:e februari 2012

Kom ihåg var ni hörde det först!

Det har bara gått några dagar sedan jag skaffade instragram, men jag är fast! Så snabbt och enkelt sätt att dela bilder med omvärlden! Men frågan är hur jag ska hitta balansen mellan instagram och blöggen.. Jag vill ju inte gärna upprepa mig, men vet att långt ifrån alla har skaffat instragram. Så nu har jag skaffat en liten ruta här till höger på bloggen, där de senaste bilderna kommer upp. Och så tänker jag att jag dubbelvisar om det är något särledes fantastiskt jag lyckats fånga på bild. Som tex min senaste uppfinning:


Pappershår! Hår är besvärligt och krävande, och helt ärligt ganska omodernt. Nya grejen är att hitta en snygg frisyr i senaste modetidning, noggrannt klippa ut, och sedan nåla fast på huvudet. Kom ihåg var ni hörde det först!

Och på tisdagen återuppstod hon


Och med återuppstod menar jag att jag nu verkar fungera även i upprätt läge.



Mitt nya hårspänne motiverade rätt bra.



Och med Color Club
Platinum Record på naglarna känner jag mig mogen att ta steget utanför sjukstugan.



Smakar smaskens.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...