Få saker gör mig så förbannad som rymden. Jo förresten, jag blir ju förbannad av det mesta, men rymden är ett sådant enigma att jag saknar ord. Jag kan bäst förklara det som att jag jättegärna vill vara kompis med rymden, men rymden vet inte ens att jag existerar. Och då vill jag bara skrika att, Rymden, du är som luft för mig, men tystnaden jag möts av resulterar i ett eko som studsar tillbaka och ger mig en örfil. Frustration!
Jag känner på mig att det finns fler som jag. Kanske du? Därför tycker jag att vi ska starta en samtalsgrupp, där vi kan träffas, dricka kaffe och drinkar och älta vår hatkärlek till rymden. Kanske bjuda in nån gästföreläsare ibland, som kan ge oss gnuttor av hopp, hopp inför sånt vi inte visste att vi önskade, eller som kan smula sönder våra drömmar, drömmar som vi inte visste vi hade. Och det där med kaffe och drinkar.
Så, how do we proceed?
Inlägg
Skulle gärna älta hatkärlek, men har tyvärr fobi mot rymden... En av de sämsta fobier kan jag tala om, tycker inte ett dugg om stjärnklara kvällar, de skrämmer vettet ur mig! :(
SvaraRaderaLets
SvaraRaderaJag försöker hitta detta avsnitt av Filosofiska rummet: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=793&artikel=3429429 Men utan framgång. Däremot får man ju lite boktips (obs: inte lästips, utan boktips). Men Ulf Danielsson är himla bra, så vi kan ju tro och hoppas att både programmet och boken håller klass!
SvaraRaderaJag tar tillbaka, efter två sekunders research i sr.se's sökruta så hittade jag programmet. Lyssnade i 5 minuter och det kanske inte är helt i linje med din frågeställning, men ändå lite intressant (obs 2: speciellt för att vara fysik) då de pratar om hur verklig verkligheten är, vad som är verklighet och hur mycket vi kan förstå av verkligheten. Lite eftermiddagsfilosofi muntar ju alltid upp...!
SvaraRaderaJag tycker rymden är skitintressant men samtidigt får jag typ dödsångest över att tänka på hur stor den är, hur liten jag är i jämförelse och hur lite jag förstår av den. Som de där tuffa barnen i några klasser över då man gick lågstadiet, man kommer som aldrig upp i deras nivå, vill vara deras BFF samtidigt som jag är rädd att plötsligt få stryk på rasten av dom.
SvaraRaderajaaaaaaa!!!
SvaraRaderaJag håller verkligen med. Det liksom kittlar på ngt obestämbart ställe i hjärnan. Hittade det här ordet, det beskriver exakt vad jag känner. Vi borde uppfinna ett motsvarande på svenska. Kan kanske vara första mötets programpunkt. Det och dricka drinkar som ser ut som Saturnus ringar!
SvaraRaderahttps://www.facebook.com/photo.php?fbid=463790150308668&set=pb.367116489976035.-2207520000.1349274420&type=1&theater
Jag är gärna med om det startar igång:)
SvaraRaderaEn helt annan sak.. Är ny bloggläsare så kanske har missat, men du nämnde att du friat till din kille och är nyfiken på hur du gick tilväga?! Funderar också på att fria till min kille nämligen..
KRAM på dig
Rymden gör mig otroligt matt, men som alla vet botar inget matthet som kaffe och drinkar. Count me in!
SvaraRaderahaha..vad söt du är. fast jag gillar rymden. rymden ger mig perspektiv. på mig själv och mitt liv och mina oerhört futtiga problem. rymden är tröst. rymden är också en del av mig. jag känner att det som finns i rymden, det finns också i mig. vi är uppbyggt av samma. när jag dör blir jag till rymd. jag kan vara med i gruppen som gästföreläsare som ger hopp :D när ni gör studiebesök till sthlm.
SvaraRaderaFå saker gör mig förbannad, rymden är en av de få. Vad då oändlig?
SvaraRaderaLåt oss dricka drinkar.
Jag har alltid tyckt att rymden är läskig. Pratar helst inte om rymden, så jag vet inte riktigt hur vi skulle kunna gå vidare. vara tysta och tycka illa om rymden tillsammans? Prata om andra saker och dricka drinkar? Svårt det där...
SvaraRaderaJag är mä!! Hur vi går vidare? Vi äter elefanten bit för bit, så vi kan börja försiktigt med att pyssla rymden. Måla galaxer i akvarell, klippa svarta hål, osv. Vi kan ha alienmaskerad också! Till julavslutningen kan vi bjuda in Stephen Hawking och dricka glögg.
SvaraRaderaJag jobbar på förlag och var för inte länge sedan redaktör för en bok om rymden. I den stod det att vi nu lever i det lilla tidsspannet när vi kan se att det finns en rymd omkring oss och fatta lite om hur den är uppbyggd. Ganska snart (några miljoners miljarders år) så kommer rymden ha utvidgats så att inga stjärnor syns och de som lever då kommer inte att fatta någonting om galaxer och sånt. FREAKED ME OUT!
SvaraRaderaJag vill vara med!!!
SvaraRaderaJa ja ja!
SvaraRaderaOch någonstans ute i den ändlösa rymden finns redan den här gruppen. Och medlemmarna ser ut precis som vi! Med undantag för fiskmåsarna som sitter på deras fötter. För i den oändliga evigheten finns allt man kan tänka sig, och alla variationer av allt man tänka sig.
SvaraRaderaJag träffas gärna och hyperventilerar i papperspåsar tillsammans med likasinnade.
Jag är med! Och jag håller med Mette!
SvaraRaderaTyvärr. Jag gillar rymden och den gör mig glad!
SvaraRaderavi går till bibliotekscaféet såklart!
SvaraRaderaDet kunde vart jag som skrev ditt inlägg. Jag tycker rymden är grymt läskig men ändå faschinerande, ungefär som hajar. Jag är med på rymdmöte anytime anywhere!
SvaraRaderaså här tyckte jag för längesedan i en ofullständig blogg.
SvaraRaderahttp://itookyourmoneybelafonte.blogspot.se/2010/06/trettioett.html
Hejdu! I något inlägg någon gång skrev du att du älskade att klämma pormaskar på din pojkväns rygg. Jag vet inte hur eller varför jag kommer ihåg detta, men det etsade sig av någon anledning fast i mitt huvud. Min pojkvän HATAR när jag försöker genomföra detta (så OTROLIGT tillfredsställande) klämmande och han menar att det gör ont. Har du någon speciell teknik som du kan dela med dig av som gör det hela mindre plågsamt för pojkvännen i fråga?
SvaraRaderaLINNEA!
SvaraRaderaDet här området vill jag också tipsa om, om det inte bara är Karins expertis kring området du är ute efter?
Jag ger mig på objekten med först en varm bomullstuss, som jag doppar i varmt vatten från en skål jag har på sidan, som mjukar upp pormasken. Sedan klämmer jag oftast bara på de riktigt mogna pormaskarna numera (efter att tidigare fått klagomål från mannen: han skrek då ungefär Ge upp ge upp! Den är inte mogen! Varpå jag svarade: joooo snart vill den, ja är sääker..
Sen så klämmer jag i korta omgångar, för annars vill mannen inte vara med i projektet, eller min mini-operation som jag tenderar kalla det. Jag har på mig handskar från hårfärgningskit, så att jag inte ska smutsa ner området. Och egentligen tror jag att han älskar när jag klämmer för det är ju han som ber om det.
Oftast...
Hur går du tillväga? Jag är mycket intresserad.
KARIN! Det här med att bo på ett helt annat ställe..far far away från Ume och inte kunna vara med i rymdengruppen...SUGER.
"Clinging to the ceiling of a bottomless abyss." http://xkcd.com/1115/
SvaraRaderaJag kanner sa kring berg. Riktigt hoga berg alltsa. De ar sa stora och jag sa javla skitliten. Borde val verkligen hata rymden da med men den ar ju mer abstrakt
SvaraRaderaHar Rymdfobi :/ Rymden=döden. Har alltid försökt bota min fobi med enorma mängder science fiction men star trek rymden och vår rymd har föga gemensamt. They have freakin forcefields and we have....en liten liten skör planet. Lilla oss. Kan vi inte bara vara snälla mot varandra? Kram
SvaraRaderaVarför i h***ete bor du i Umeå för? Då kan inte vi ha rymdklubb!
SvaraRadera