Hur går det med Abbath? frågade någon.
Prinsen älskar honom. Och Abbath älskar allt. Och han gör mig tokig.
Han hoppar, skuttar, puttar och krafsar. Han balanserar på glasvaser, tar sig in i byrålådor, och klättrar i gardiner. Om jag skulle få en krona för varje gång jag ropat NEEEJ ABBATHIUS skulle jag kunna köpa en gul moped. Han välter ut burkar med pärlor, tuggar på teckningar, river ut skafferiet, klättrar på kryddhyllan, hänger i spetsklänningar och petar in örhängen under kylskåpet.
Och sen tittar han på mig med stora ögon, kryper in under min tröja och blir till en liten boll. Trycker sin varma blöta nos mot min mage och somnar på tio sekunder. Och snarkar.
Det är värt några gråa hår. Han är värd några gråa hår.
Inlägg
Tror det har med åldern att göra... Vi har en likadan, och jag äter upp honom några gånger om dagen när han är så söt, trots att han stjäler mat, äter blommor, klöser på soffor och leker retsticka. Och pensionären älskar honom ändå, fast han får finna sig i dagliga attacker!
SvaraRaderahttp://siobhain.papper.fi/2012/10/06/den-odragliga-tonaringen/
Hahaha! Det låter i stort sett som min femåring, med vissa smärre variationer!
SvaraRadera(Jag har varit här förut. Har jag kommenterat? Nej, tror inte det. Så nu var det dags!)
Åh härligt!
SvaraRaderajag saknar en katt här.
Vet du Karin, du skulle kunna skriva en bok om katterna. Typ barnbok. Du är så bra på att fånga dem i ord, katterna alltså. Jag skulle köpa boken på en gång, även om den så kostade 500 riksdaler.
SvaraRaderaDet låter som en fantastisk idé!
RaderaSitter med en katt på axeln och försöker skriva det här. Cricket vill alltid vara med när jag sitter vid datorn. Och det är ju mysigt. Fast lite knöligt ibland. Vi funderar nu på att skaffa en kompis till tösen, har du några tips på hur man får katterna att gå ihop?
SvaraRaderaDÖÖR. pälskärleken. <3
SvaraRadera