Annika och hennes Jocke hälsade på häromdagen. Med sig hade dom det ädlaste av allt ätbart.
Kolor från Pärlan.
Ett par dagar fick asken stå, men till slut kunde vi inte så emot. Med andakt valde vi en var. Choklad till Samuel.
Och havssalt till mig. Så gott att tårarna rann. Och så kom Sirpa på besök. Skulle jag offra en kola på hennes outvecklade smaklökar? Ja, såklart ville jag visa barnet kola-himmelriket.
Definitivt sista gången jag bjuder henne på nåt med högre kilopris än guld. Typ.
Åh... Kola...
SvaraRaderaKolor helt i min smak!
SvaraRaderaAlltså de där är helt fantastiska!
SvaraRaderahttp://homeriver.blogg.se/2011/january/en-parla-till-kola.html
Måtte jag bara komma ihåg att köpa sådana vid nästa Stockholms-besök...