"Du behövs, du har det som behövs och det vore ju synd om oss om vi inte får ta del av det längre."
Fina ord, med en eftersmak som ger mig dåligt samvete. Har bloggare skyldigheter mot sina läsare? Jag vet inte. Vad tycker du?
På tal om att behaga komma ut...
29 minuter sedan
Inlägg
Jag tycker inte du har några som helst skyldigheter mot oss läsare. Däremot när vi förstås en förhoppning om att du ska vilja fortsätta blogga och för egen del önskar jag verkligen att du känner att du kan experimentera, lattja och göra vad som helst kul du har lust med i bloggen. Jag uppskattar din påhittighet och att du verkar vara en så sjukt skön person. Jag tycker du är briljant!
SvaraRaderaSkräddaren säger nej så även jag. Det som går att bestämma över i sitt liv får man bestämma över och det får de som inte har rätt att bestämma över bara acceptera och gå vidare. Om du bloggar för din skull så läser jag för min skull.
SvaraRaderaDen enda skyldighet du har är till dig själv och varför du började med den, du skall känna dig bekväm och få ut det du önskar av bloggandet. För det är ett uttrycks sätt, en levande "journal/ diary" fast med restrektivt innehåll, bara så långt du önskar ta det. Att du har läsare betyder att du har en grupp att "experimentera" med. Ge ditt konstnärliga sinne en himmel att flyga i, men hur långt bestämmer du. Till oss läsare har du inga som helst skyldigheter. Du bestämer, du är "chefen" på denna sida, så du säger till. Synd bara att det finns händelser som gör att "man" undrar om det är värt det ; ) Jag gillar dina foton!
SvaraRaderaNix pix.
SvaraRaderaNej. Inga skyldigheter alls.
SvaraRaderaNej, jag tycker inte att bloggaren har några skyldigheter mot sina läsare.
SvaraRaderaInga skyldigheter alls, mer än vanliga mänskliga skyldigheter i så fall. Du är ju ingen myndighet eller nån som har betalt för att göra nåt, så vad skulle du kunna ha för såna förväntningar på dig?
SvaraRaderaÅ andra sidan, angående den kommentar du inledde med läste jag personligen den som en komplimang, inte som uppmaning om att vara skyldig oss något, om det var den som fick dig att undra om vi såg dig eller andra bloggare som skyldiga att göra vad det nu skulle vara.
Jag håller med pärlbesatt, både i stycke ett och stycke två.
RaderaAng kommentaren jag citerade - jag uppfattade den inte heller som en uppmaning, utan frågan som uppstod hos mig är hur jag ska hantera att ett beslut jag fattar resulterar i att "det är synd" om nån. Bör jag tänka om mitt beslut då? Ja, jag vet inte.
RaderaJag tycker att du ska göra det som känns bäst för dig, det magkänslan säger. Fast ibland säger den en sak den ena dag och något annat en annan dag, och då får man ändra sig, om man vill! Men jag tycker inte du ska anpassa dig efter om det "är synd om" någon eller inte. Så länge du inte typ klipper av huvudet av folk, och det gör du ju bara på plastdjur! Och de är det inte så synd om, de blir ju snyggare sen :)
RaderaJag är bara så himla tacksam över att du delar med dig av din genialitet. Det är som en present till alla oss som läser, varje inlägg. Men du är aldrig skyldig att blogga, det vore förbannat otacksamt av oss läsare att hävda. Om du skulle sluta blogga så får man se det som ett avslut på ett riktigt bra förhållande, synd att det inte funkade, men jag är evigt tacksam för alla leenden du gett mig, för allt kul du visat och för att jag fått lära känna en sån fantastisk människa.
SvaraRaderaJag vet inte, faktiskt. Varför bloggar man? Är det enbart för ens egna nöjes skull? Ja, men då har man väl inte några skyldigheter - eller? Om man som bloggare har flera tusen hängivna läsare - betyder det att man har ett ansvar att uppfylla det metaforiska kontrakt man skrivit på med läsarna från början? Finns överhuvudtaget det kontraktet? Är en bloggare sina läsares förälder? Arbetsgivare? Lärare? Husdjur? Medmänniska? Fritidsaktivitet? Förebild? Hatobjekt?
SvaraRaderaVem har egentligen ansvaret för sina känslor? Att kliva in och påverka någons känsloliv - innebär det att man har ansvar för sagda känsloliv också? Även om man är omedveten om det? Är man det då, som bloggare?
Äsch, nu har jag gjort mig själv förvirrad och tankspridd. Och jag tror att mitt svar på din fråga ändå är: nej, Karin, du som bloggare har inga skyldigheter gentemot mig som läsare - för det är det du är för mig, en bloggare. Om jag låg och blödde på vägrenen och du kom körande förbi så hade det ju varit fint om du kände skyldigheten att åtminstone ringa en ambulans. Men det är ju en annan sak. (Eller...? Gaaah...)
Det är jag igen! Förlåt för mitt svamlande. Jag tänkte bara verkligen understryka att du inte har några skyldigheter som bloggare, Karin, men att det hade varit fint att, om du skulle sluta blogga, du skrev hej då innan, i alla fall. Som ett bra avslut. Om du ville. Och att jag i så fall skulle sakna dig, inte gå sönder eller gråta ögonen ur mig, men jag skulle sakna din blogg. Det skulle jag verkligen.
SvaraRaderaHaha, nej då det är inget svamlande, jag förstår precis hur du menar, och jag är inne på samma tankespår!
RaderaOch jag har inga planer på att sluta blogga, och jag ringer alltid ambulans när nån förblöder!
Håller med. Man kan inte ta ansvar för någon annans känslor. Det är ju bra om man använder sunt förnuft och har empati, men när man måste gå emot sina egna känslor eller värderingar för att inte såra någon/göra någon besviken så har det gått för långt tycker jag. Du har bara skyldigheter gentemot dig själv Karin, gör det som känns bra för dig. Vi betalar inget för att läsa din blogg, vi läser den helt frivilligt och jag tycker inte att vi har rätt att kräva något av dig.
RaderaNä, det tycker jag väl inte! Jag är hur glad som helst så länge du vill dela med dig av allt roligt som försigår i din kreativa hjärna! Tack för att du delar med dig Karin! :)
SvaraRaderaNej absolut inte! Om något, så tycker jag att du tog mer ansvar än vad som ligger på dig när du tog dig tid och energi att förklara varför du inte kommer fortsätta med hemma hos. Detta är din blogg, hur stor eller liten den än är. Vi andra har bara att tacka och ta emot.
SvaraRaderaMin initiala tanke var, Nej. Självklart inte.
SvaraRaderaMen ju mer jag grunnar på det så vacklar jag i det nejet. Det beror på. Kanske på vad för sorts blogg man har? Kanske på vad för sorts målgrupp man vänder sig till? Egentligen inte mer skyldigheter än vad man har som medmänniska. Blir man ngt av en idol eller förebild för sina läsare så har man kanske skyldigheter att tänka sig för hur/vad man lägger upp/framhåller? Svår fråga.
Nej, så klart inte. Vad skulle en ev skyldighet bestå av? Nej, hur jag än grunnar blir det ett solklart nej.
SvaraRaderaMärta
Inte skyldigheter, men jag tycker det är tråkigt att mobbare ska få lov att bestämma vad du ska få skriva på din egen blogg. Jag tänker då på den där Anna och hemma hos reportagen. Jag tyckte hemma hos reportage var en rolig ide och att inlägget med Joakims lägenhet var inspirerande och bra! och det är så synd att en mobbare som häver ur sig trams ska få makten att säga "nej, det ska du inte skriva!". Givetvis bestämmer du själv, jag kan förstå att elaka kommentarer är obehagliga och att man inte vill blanda in sina vänner i det.
SvaraRaderaInte en enda!! Du bestämmer helt, och vi får bara ta del av och haka på. Önska kan man göra, men det är inget som ska orsaka något dåligt samvete hos dig, och den som säger annorlunda har missat poängen med en blogg!
SvaraRaderajag säger också nej, inga skyldigheter. men tänker också på "läsarkontrakt", där man som skribent på nåt vis har en skyldighet för att värna relationen till sina läsare. som att svara på feedback, med kommentarer till exempel, och alltid vara ärlig (för bloggare handlar det ju ofta om att flagga för sponsrade inlägg). jag kan tycka att hänga ut kommentatorer som inte passar en är lite gränsfall, inte här men ibland på andra bloggar har jag känt att där är det bäst man håller käft för rätt vad det är så har man mobben emot sig - då blir man ju inte långvarig läsare heller. inte välkomnande liksom. det är väl en slags skyldighet, att värna den goda stämningen (vilket ju gäller båda hållen gubevars), men i slutändan är det ju ändå bloggaren som bestämmer själv och en del gör ju karriär på att det är dålig stämning mest hela tiden. det kan absolut va synd om dem som inte får sina önskningar uppfyllda på din blogg, men då finns det ju så många andra bloggar?
SvaraRaderaDet finns alltid någon som missuppfattar, tar illa vid sig, tar det personligt, blir förnämrad, arg, ledsen, glad, fnissig, upplyft, inspirerad och tå krullande magknips skrattande road.
SvaraRaderaDet är alltid synd om npgon här på jorden - även om det endast är i den personens huvud egentligen - så bäst att följa sitt egna hjärta, för att ta beslut utifrån andras känslor och uppfattningar är svår - för friheten finns att sluta läsa, välja en annan blogg.
Det är jag som mottagare som ansvarar för det jag läser, genom friheten att välja att sluta läsa.
Jag tycker mest synd om duvor som förlorar sin matbit till en glupsk mås ; )
Absolut inte! Man bloggar när andan faller på. Har man en läsarskara får de alltså lov att styra sig, de får helt enkelt vänta tills det är dags för ett nytt inlägg utan att skicka hatmail. Basta.
SvaraRaderaJag sätter mig lite på tvären och svarar: nja.
SvaraRaderaDu har ju en klar gåva av att sprida glädje och stärka andra kvinnor. Klart du ska använda den gåvan! Sedan blir det ju aldrig bra om man uppfattar det som en jobbig press, eller att du får dåligt samvete så fort du inte klarar av att leva upp till den bilden. Men jag är personligen emot den generella världsuppfattningen att allt i livet ska vara så jävla enkelt hela tiden. Passar det inte längre så drar man bara. Få stannar och kämpar för positiv förändring. Jag tror du Karin har den styrkan (med support från din familj och vänner) att stå kvar. Styrkan att fortsätta dela med dig dina tankar. Hoppas du uppfattar mig rätt nu. Jag menar bara väl.
Skyldigheter... jag blir lite yr av att börja tänka på vilka skyldigheter jag e-g-e-n-t-l-i-g-e-n har. Vilka skyldigheter andra har. Vad jag förväntar mig att de känner sig ansvariga för. Supersvårt. Du har ingen strikt skyldighet till oss som läsare, på samma sätt som vi inte har någon skyldighet till dig. Du ger delar, glimtar, av dig och ditt liv - vi tar emot. Vad kan vi kräva mer? Inget, eller? Vi är här för att vi vill ta del av det du delar med dig av. Vad kan du kräva av oss? Ja, att vi är hövliga. Bloggare-läsare-relationen är svår. Men även om du egentligen inte har någon skyldighet mot oss, så förväntar vi ju oss lite hövlighet tillbaka - så länge det inte finns rimliga skäl till annat. Och det får vi ju, hövlighet tillbaka. Jag menar såhär: du bloggar för dig och vi tar del, men det skulle ju inte hindra oss från att bli ledsna om du till exempel slutade. Det betyder inte att du har skyldighet att fortsätta för någon annans skull, men att det vore himla fint (hövligt!) om vi trogna fick veta att (inte nödvändigtvis varför) du inte tänkte fortsätta. Åh svårt. Skyldighet är ett starkt ord. Något slags mildare är det. Inte vänskap men bekanskap. Inte kunskap men förståelse. Inte veta men ana. Inte se men skymta. Inte kornblått men lavendel. Inte måste men vilja! Ungefär. (<--- Inte tydligt men oklart)
SvaraRaderaVad många kloka läsare du har, slås jag av nu när jag skulle se vad mer som sagts om den här frågan. När jag svarade var det utifrån DIN blogg. En bloggare som vänder sig till en annan krets, säg självskadande ungdomar eller folk med ätstörningar osv, skulle jag kanske gett ett annat svar. Mitt svar om att du inte har mer än ett allmänmänskligt ansvar var alltså ett generellt giltigt svar. Men som sagt, många tänkvärda funderingar här tycker jag.
SvaraRadera