Husdjur har man för att man är egoistisk. Men idag fick det räcka. Baronen har under en lång tid gjort klart att hon inte vill bo här. Hon vill inte bo med en annan katt, och framför allt - hon vill vara utekatt. Vilket inte är konstigt med tanke på att hon varit det hos tidigare ägare. Och med högtrafikerad bilväg runt knuten var vi tvungna att hitta ett nytt hem åt henne. Även fast det känns hur jobbigt som helst, och tårarna rullat litervis så känner vi oss supernöjda med lösningen. Idag fick hon flytta till Samuels föräldrar på landet. Där får hon mycket gos, en egen trädgård och bäst av allt, vi får hälsa på henne så ofta vi vill. Världens bästa gnäll-fia, nu med betydligt mindre gnäll.
Inlägg
Dom bästa djurägarna är dom som inser saker om sina djur och inte agerar själviskt vid svåra beslut...Var stolt över er själva även om tårarna rullar.
SvaraRaderaNäj, nu börjar jag lipa här med...fast som du skrev, det var en toppenbra möjlighet ni gav henne nu
SvaraRaderaÅh, det är så svårt med sånt där. Precis likadant var det med vår förra katt: vi vill så gärna att hon skulle trivas som innekatt, men det gjorde hon inte så vi fick släppa ut henne i stora farliga världen (vilket hon fixade bra). Senare blev hon sjuk och hade en liten chans att överleva med kronisk sjukdom som följd. Så på veterinärens inrådan fick hon till sist somna in. Det är verkligen svårt att inte vara egoistisk i de här fallen, men Baronen verkar ju ha det riktigt fint, så ni gjorde nog helt rätt tänker jag!
SvaraRaderaMen så fint att hon kan ha det så bra, och ni kan ändå hälsa på. :)
SvaraRaderakärlek. så ledsamt men fint av er.
SvaraRaderaKlappa dig på axeln och inse att du är en sann djurvän. De gör ont i alla fall. Men ni ses igen. :)
SvaraRaderaFy vad jobbigt att inte ha kvar henne, men det är ju i alla fall tur att hon finns kvar i familjen! Kram Malin
SvaraRaderaSorgligt, men skönt att hon stannar i familjen ändå! Själv är jag rädd att min egen katt kommer vilja bo kvar hos mina föräldrar när jag flyttar hem till Sverige, men då finns han också på klapp och gosavstånd!
SvaraRaderaBertil, Samuels pappa, skickade nyss ett meddelande och berättade att hon nu ligger i soffan och knaprar på en ostbåge. <3
SvaraRaderanaaaaw!
SvaraRaderaSkönt att det finns människor som du, som ser till djurens bästa.
SvaraRaderaBra beslut, säger jag! Som djurägare är det så lätt att bara tänka "men JAG kommer sakna min älskade katt!" istället för "min älskade katt förtjänar att må så bra det går!".
SvaraRaderaNär jag såg rubriken trodde jag det handlade om avlivning av en sjuk katt. Därför blev jag "glad" när det "bara" handlade om en flytt! Puh!
SvaraRaderaHej. Jag är ny läsare här! Va fina saker du gör!
SvaraRaderaDet är härligt när det man kan hitta en bra lösning på det hela. Jag hade själv ett liknande problem. Vi flyttade så vi fick mer grannar och min kelsjuka katt tyckte det var roligt att gå in till grannarna. Hemma gillade hon inte att vara, dela uppmärksamheten med en till katt och en hund var inte så kul. Det visade hon tydligt. Hon fick flytta till svärmor som bor i skogen, där jagar hon möss och är ensam katt så hon får all uppmärksamhet! Känns ledsamt men samtidigt härligt för hon mår så mycket bättre!
Ha det fint! /Erika
Ni kan vara trygga - hon kommer att få det jättebra!
SvaraRaderaMycket starkt av er att fatta ett sådant beslut. Jag är övertygad om att Baronen tackar er varje gång hon fångar en småfågel eller mus. Att sätta djuren främst är det bästa man kan göra som djurägare. Det är inte alla som klarar det! Väldigt bra att ni hittade en lösning där ni kan hälsa på henne så mycket ni vill. Det tror jag alla tre är lika glada för. Kämpa på!
SvaraRadera