Hemma hos Jocke. "Alla val är aktiva".

Jocke är 32 år och bor i en trerummare på 68 kvadratmeter som han hyrt i nio år. Vissa perioder har han delat ytorna med andra människor, men nu bor han själv, något han trivs ypperligt med. Jag blir glad av mitt hem, säger han. Allt som finns här finns här för att jag har valt det. Alla val är aktiva.

Stilen är tydligt 50/60-tal, och nästan allt är också från den eran. Jocke kan tillbringa timmar på loppisar, spanar på Blocket och Tradera, och ser inga problem med att köra många mil för att hämta upp en bokhylla han tidigare inte visste att han behövde.

Just det att jag blir glad av grejerna tror jag är mycket det som gör att det här har tagit så stor plats i min vardag. Det finns liksom inget självändamål i att ha vissa saker, som dyra möbler till exempel, utan det handlar bara om att grejerna väcker en känsla, förklarar han.

Det gamla blandas med föremål han plockat upp på sina resor runt hela världen.

Marionettdockan köpte han på en marknad i Otavalo, Equador. Mannen som tillverkat den var en bra bit över sjuttio, men hade relativt nyligen börjat tillverka dockor. Han berättade för mig att han snart tänkte börja måla också, säger Jocke. Det gjorde mig glad, drivkraften att utvecklas som fortfarande fanns i mannen.

Jocke gillar att umgås, och bjuder gärna hem gäster. Dragspelet har han fått av sin farfar.

Det är svårt att spela, men han försöker. Balkanpeppen är stor, säger han.

Kulramen är fyndad på loppis. Den väckte känslor i hans lärarhjärta. Att lära sig tidlösa saker som att räkna, säger han och ser förälskad ut.

Och skriva, såklart.

Böckerna skvallrar om reseintresset.

Senaste investeringen är det trebenta bordet och den lila glasskålen. Jag har blivit mer och mer förtjust i det sköra och skira, glas och blommor. Det som tidigare räknades som en dammig mormors-stil. Jag gillar det, säger han.

Han saknar TV. Eller saknar och saknar, han vill inte ha någon TV. Filmer ser han på datorn.

Men mest blir det musik.

Den svarta skinnsoffan verkar vara hans ögonsten. Tidigare hade han katt i lägenheten, men berättar att han konstant var nervös att soffan skulle åka på stryk. Är du rädd att dina saker ska gå sönder, frågar jag. Ja, svarar han. Det mesta i mitt hem går ju inte att ersätta, då det är gamla saker. Och som sagt så gillar jag ju allt här så mycket. Men jag tränar på det, tränar på att kunna rycka på axlarna om en porslinsskål går sönder. Det är ju faktiskt bara saker.

Köket är rymlig och ljust.

Köksluckorna från slutet av 60-talet sitter kvar, men är ommålade efter Jockes önskemål.

Jag frågar om jag får fota i skåpet och Jocke lyser upp. Ja! Glas och porslin är min passion! Ibland upplever jag det lite av en utmaning att våga gilla kaffeporslin och glaserade krukor när man är kille, fortsätter han. Jag skulle inte påstå att jag har särskilt många killkompisar som delar mitt intresse. Vissa kanske uppfattar mig som pretentiös, fast egentligen handlar det bara om att jag tilltalas av färg och form.

Gafflar och skedar för alla de ändamål gömmer sig i lådorna.

Fast alla vet jag inte vad de ska användas till, säger han och skrattar.

På kylskåpet sitter andras foton, hans egna foton...

..och foton han hittat i soprummet.

 

Ja, det är ju det där med saker som väcker känslor, förklarar han, det kan ju lika gärna vara en grej som jag hittat i soprummet. Säger det "klick" så gör det det. 

Klick säger det också när grädden slår ner på assietten. Jag var osäker vilket porslin jag skulle duka fram, det är problemet med att ha för mycket, säger han. Men det här är min favorit, så det blev det. Och så passar det bäst ihop med dessertgafflarna, fnissar han.

Ett arbetsrum har han också. 

Skrivbordets färg var han osäker på till en början, men innan han hann måla om det började han gilla den gröna tonen.

Stolen mitt emot tillhör också ett av de senaste inköpen. Jag gillade den bara, säger han.

Har du nåt projekt, frågar jag. Att sätta upp konst, svarar han. Jag har varit ängslig att göra hål i väggarna, men nu kör jag bara på. Den här köpte jag på min senaste resa.

Och på soffan ligger printar som väntar på att ramas in. Diamanter och dinosaurie-skelett, säger han och ser nöjd ut.

Annars gillar jag väldigt mycket konst som skildrar industrimiljöer. Det kommer nog ifrån mitt historieintresse, säger han.

Sänggaveln är en av de få nya saker som finns i lägenheten. Den är köpt på IKEA. Jag gillar den trots att jag slår smalbenen i den varje morgon, säger han. Den är ju snygg!

Fåtöljen har han till låns. Blir du stressad av att behöva lämna tillbaka den, frågar jag. Näe, skrattar Jocke, jag har ju ett förråd fyllt med grejer! Du skulle bara veta.

Det är ett prydligt hem han bor i. Ja, jag har städat lite inför ditt besök, avslöjar han, men jag brukar försöka hålla det städat. Men i fönstret, gömt bakom gardinen, hittar jag det. En hög med paljetter. Men jag frågar inget om dom, lite hemligheter ska han väl få ha.


Porträttfotot är taget av Samuel Pettersson.

Tweet