Idag börjar fastan, en kristen tradition som spillt över på gemene man, där vi ska lära oss avstå. Jag har aldrig fastat i en kristen bemärkelse. Jag har bantat däremot. Plågat mig själv för att minska i fettprocent. Tackat nej till kakor och somnat hungrig. 20 kg gick jag ner. Hurra och klapp på axeln. Så snygg du är Karin, bra gjort. Ja, det var en bedrift. Men jag blev inte gladare. Varenda jävla morgon ställde jag mig på vågen, och lät siffran som visades styra dagshumöret. Och tackade nej, nej tack till brödet, nej tack till såsen och nej tack till kalaset. Åkte kanske på nån semester, åt några glassar, gick upp nåt kilo och blev förtvivlad. Och trots att jag nu var smal så blev jag inte lyckligare. Mitt liv handlade nu om att förvägra mig själv det mest basala. En meny komponerades inte med syftet att ge min kropp näring och mättnad, utan utifrån matematiska ekvationer, där kalorier var enheten.
Kanske hade jag fortsatt än idag om inte ännu värre saker kom emellan. Ett separation från ett flerårigt förhållande och akut panikångestsyndrom satte omedvetet perspektiv på saker. Det var som att allt betungande samlade sig som en grå massa, och för varje steg framåt så flagnade gemensamt hjärtesorgen, andnöden och vikthetsen. Och i största möjliga motsats till vad omvärlden lärt mig, så växte min kärlek till mig själv i samma takt som min rumpa blev större. När jag var glad igen visade det sig att jag åter var tillbaka på min utgångsvikt. Och livet blev ett förunderligt, men samtidigt så självklart, ting.
Kanske hade jag fortsatt än idag om inte ännu värre saker kom emellan. Ett separation från ett flerårigt förhållande och akut panikångestsyndrom satte omedvetet perspektiv på saker. Det var som att allt betungande samlade sig som en grå massa, och för varje steg framåt så flagnade gemensamt hjärtesorgen, andnöden och vikthetsen. Och i största möjliga motsats till vad omvärlden lärt mig, så växte min kärlek till mig själv i samma takt som min rumpa blev större. När jag var glad igen visade det sig att jag åter var tillbaka på min utgångsvikt. Och livet blev ett förunderligt, men samtidigt så självklart, ting.
Inlägg
Bra skrivet. Man ska vara nöjd över sig själv, dom som inte tycker om en för den man är och tycker man är vacker dom kan ju gå och slänga sig någonstans!
SvaraRaderaMen sen är det ju alltid bra att tänka på sin hälsa, och vara LITE medveten iaf. Men äta det man tycker om men i rimliga mängder. Det är min filosofi.
Ja självklart ska man tänka på sin hälsa, det är det inlägget handlar om!
RaderaJag tror att jag eventuellt älskar dig, Karin. Det var bara det!
SvaraRaderaHjärta dig!!
RaderaÅh vad du är klok! Jag har periodvis försökt "dra ner" på vissa saker (läs: utesluta dem helt), minska portionerna, dricka en massa vatten innan jag äter, etc, etc... enda resultatet blir att jag givetvis får oemotståndliga cravings efter det jag inte "får" äta (och jag har ingen, absolut ingen karaktär whatsoever)och är konstant hungrig och sur. Nu har jag äntligen gett upp denna galenskap. Jag resonerar som så, att man lever bara en gång, det ska vara GOTT att äta och ja, jag får äta mig mätt. Åsså kör jag med afrodans för att skaka ut fluffet lite! :)
SvaraRaderaYin och yang, precis som det ska vara!
RaderaJa, den där dygdiga hungern är inte okomplicerad...
SvaraRaderatack.
SvaraRaderaTACK Karin! <3
SvaraRaderaMan ska äta för att må bra - bara du själv vet när du mår bra...Smal är inte lika med lycklig.
SvaraRaderaSå bra skrivet. Och så sant. Jag höll på att gå ner massor i vikt och har sedan två år stått helt stilla. Men jag mår så bra så jag struntar i att grundtanken var minus 10 till.
SvaraRaderaWord, sistah! Jag har varit med om nästan exakt samma. Nu vägrar jag tänka på mat som något annat något gött. Så fort maten blir ångestfylld smäller jag mig själv i huvet (bildligt talat) och så går det över och så käkar jag glatt igen. Jag tvingar mig själv att inte bry mig. Det fungerar jättebra, jag är glad och mjuk och helt fri från matångest.
SvaraRaderaHurra för dig, och klapp på axeln! Och snygg är du också!
SvaraRaderaTack för det här inlägget <3
SvaraRaderaSå djävla bra!
SvaraRaderai hear ya sista. Det är ett sådant märkligt fenomen, att man skulle koppla smalhet till lycka.
SvaraRaderaBeen there, done that. Tack Karin för att du tar upp detta. Hjärta dig!
SvaraRaderaJag började skriva här, för jag blev glad av ditt inlägg. Men det blev långt och ett eget inlägg. Tack för inspirationen! Heja Karin!
SvaraRaderaNu går jag och äter en semla.
Respekt och karlek!
SvaraRaderaWow. Tack.
SvaraRaderaDu er en klok kvinne. Takk.
SvaraRaderaSå bra skrivet - Stor respekt och mycket stor kärlek
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRaderaSynd att så många somnar hungriga, helt i i onödan!
jag älskar dej!
SvaraRaderaKärlek tillbaks!
Raderakvinna du är så sjukt bra och klok. tack för att du delar med dig.
SvaraRaderaKarin, tack för att du skrev det här inlägget.
SvaraRaderaTack för att du läste!!
RaderaJag blir så ledsen när allt i dagens värld handlar om hur smal man är. Jag förstår inte varför man inte bara kan få vara den som man är. Jag kan visst vara min idealvikt, men det betyder att jag inte äter. Du är så härlig, fin och framför allt VACKER som du är. Jag älskar din blogg. Många kramar till dig! <3
SvaraRaderaDu fantastiska kloka kvinna! Jag har flera gånger tänkt att "jag älskar verkligen den där Karin" men tycker själv att det låter märkligt och kanske till och med lite sjukligt att tycka om någon så mycket som man inte ens har träffat. Därför blir jag superglad idag när jag råkade se en massa kommentarer från andra som uppenbarligen känner likadant. Du berör verkligen. Idag till tårar.
SvaraRaderaÅh tack till dig för att du läser!!
RaderaDin text idag fick mig att tänka på en replik från Karl-Bertil Jonssons jul...
SvaraRaderaden låter ungefär så här: Det var fan ta mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig.
Du är klok och vacker och roligt.
Tack för att du delar med dig till oss.
Och tack till dig för kommentaren! <3
RaderaDu är bäst!
SvaraRaderaÅ Karin! Om du bara visste hur många gånger du har sparkat mig i baken och klappat mig på axeln. Jag önskar du var min storasyster och att vi bara kunde sitta framför en dålig film och äta ostbågar!
SvaraRaderaMen det kan jag vara! Vi kan dela filt!
RaderaInstämmer med den som skriver: Du berör- så sant så sant!
SvaraRaderaÅh, vad fint skrivet. Och jag önskar verkligen att jag skulle landa på det sättet. Jag är så innerligt trött på att alltid vara på väg upp eller ner i vikt, hellre stå still på 10 kg "för mycket" än detta pendlandet. Men för mig fungerar det inte att vara lite mjukare och stanna där, för jag går upp upp upp tills ja gtar tag i det. Och att väga över 100 kg (been there) till mina 167 cm gör att jag inte kan må bra. Jag skiter i utseendet, jag tycker att jag är snygg nästan hur stor jag än är, men det är jobbigt att inte kunna sitta bekvämt, att inte kunna springa till bussen och att rent allmänt inte kunna använda min kropp på det sätt jag vill. Men det gör mig ledsen att det inte går lite mer av sig självt, det är så jobbigt att slita och misluckas hela tiden. De perioder jag inte bryr mig blir ju bara katastrof i längden eftersom jag går upp så mycket. Trist tjat från mig, men det här är verkligen så tungt och svårt, och det kändes som rätt forum att få ventilera lite. Men det viktiga är att jag ska vara helt ok och duga precis som jag är, oavsett storlek, även om jag mår bättre när jag bara är mittemellanstor och inte jättestor. Är glad för all kärlek och kraft som finns här!
SvaraRaderaJa det ÄR svårt, och den där bilden man strävar efter brukar ju vara föränderlig! Och kärleken och kraften genererar vi tillsammans!
RaderaFantastiskt att du kom till den insikten och kan inspirera andra. Visste inte att du haft panikångest. Skulle gärna läsa mer om det. Skriver en del om ångestoch att må psykiskt dåligt själv. Det är så viktigt att vi inte skäms för det heller.
SvaraRaderaJa, av någon anledning har det tagit lite tid för mig att ventilera det på blöggen. Du har ju så rätt i det du säger, och egentligen tror jag att alla lider av ångest i nån form.
Radera<3
SvaraRaderaTack alla ni! Ni är så bra att tårna krullar dig!!
SvaraRadera