Precis som alla andra år så har det hänt en hel del av vikt och värde under tiden året förlöpt. Jag tänkte att vi tittar på de händelser som satt världen i gungning.
Årets skandal 2011: Efter att ha smakat på berömmelsens sötma bröt katten Maru ihop. Smygbilder hade publicerats, bilder som visade hur Maru i mer än 30 minuter valt att sitta bredvid en låda. Maru erkände att det hela med lådan "var en rolig grej som bara gått för långt". Världen rasade.
Årets fadersfigur 2011: Dr Drew. Maru lovade bot och bättring hos Dr Drew, där säsongens tema är låda. Fabian Bengtsson väljer att inte delta.
Årets modetrend 2011: 2004 fick truckerkepsen markera nytänkande för män i samhällets framkant. 2011 gjorde Skurt-kepsen intåg, och de män med mest fingertoppskänsla var snabba att anamma trenden.
Årets vetenskapliga genombrott 2011: I många år trodde vi att bananen var en frukt, för att sedan bli informerade av besserwissrar att den faktiskt var en ört. 2011 var året då forskningen tog ytterligare ett steg, och vi slog nu fast att bananen i själva verket är en ädelgas.
Åååh, helst skulle jag vilja ge ett tandhalsband till var och en av er, men då de tar sjukt lång tid att göra så blev det så att nummergeneratorn bara fick dra en vinnare. Halsbandet går till:
Nyss läste jag följande nyhet i pappersvarianten av Fotosidan:
Natten till måndag 17 oktober stals 44 av de 48 bilderna som yrkesbutiken Procenter visade i sin foajé. ”Jag kan inte förstå vad som ligger bakom”, säger Procenters vd Matias Ibanez.
Gapande tomma ramar mötte personalen på Procenter i Stockholm på morgonen den 17 oktober. Där det tidigare hade hängt 48 stycken 70x100 cm stora kändisporträtt, tagna av lika många svenska fotografer, var det nu ödsligt tomt. Ett fåtal av bilderna fanns kvar, medan de flesta var ryckta ur de väggmonterade ramarna.
Visst är följdfrågan självklar, och skamligt rolig?
Äsch tänker jag, dom har ju sett mitt hem tusen gånger. Fast såklart är det bara jag som kan det utantill. Nya vinklar, vill ni ha det?
En TV har vi. Tjock-TV, 500 kronor på Blocket. Fast på senaste har jag verkligen gått emot mina invanda mönster och har nästan helt slutat se på TV. Sitter istället i soffan och lyssnar på hörböcker.
Framför mig, på soffbordet, är det verkstad. Lyxigt att kunna läsa och jobba samtidigt.
Men hallå vänta, säger ni, du hade ju ordnat med en riktig arbetsplats! Ja, men den är mer förvaringsyta nu. Och jag kan ju inte rå för att min rumpa så gärna dras till mjuka soffor hellre än hårda arbetsstolar.
Lyfter jag blicken från min arbetsplats ser jag affären. Den gör gott för själen. En hel del tidigare okända människor har redan varit förbi, botaniserat i affären och druckit te i min soffa.
Hallen har två olika golv. Mitt i går en skiljelinje mellan sten och trä. Snyggt!
Såhär ser det förresten ut när jag går för att öppna när nån plingar på. Fast oftast reser jag inte på mig, utan skriker KOOOM IIIN.
Överallt, i alla rum, trängs böcker.
I fönstren trängs annat.
Och när jag kliver ur badkaret är det detta jag ser.
Köksbordet är ett potpourri.
Många kryddor har vi, och på kylskåpet finns Keith Jarrett. Förresten, ska vi våga? Våga kika in i kylskåpet? Vi gör det!
Nyponsoppa, vatten, yoggi, mjölk, grädde, brie, kaffe, smör, smör, smör, vitlöksdressing. Och fem burkar inlagda rödbetor. Sån är jag.
Idag har varit en magisk dag, då Annika och Jocke hittat åter till Umeå för några timmar. Det är en sorg att de flyttat till storstan, men vi lever på hoppet att de en dag återvänder till nordligare breddgrader. Innan vi skildes åt fick jag present, nåt som Annika skapat!
Tumvantar!! De visade sig vara magiska!
Magin bestod av metalltrådar i tummarna och vid pekfingrarna, som gjorde vanten mobilvänlig. Nu har jag då sett allt! Tusen tack Annika!!
Men fy fasiken va äckligt, sa min syster angående mitt tandhalsband. Aha, tänkte jag. Jag är nåt på spåren. Massproduktion.
Men jag var extremt ovillig att offra fler gaddar för konsten, så dessa är gjorda av lackad lera. Än så länge är bara ett exemplar klart, men tanken är som sagt massproduktion.
Och med premiärexemplaret klart tycker jag vi tar en nyårsutlottning!
Vill du vinna tandhalsbandet? Dela inlägget på din blogg, på twitter eller på facebook, och kommentera sedan här och säg att du är med.
Nä, här var det inte mycket hat, det är inte mycket alls egentligen. Besöksstatistiken går ner och kommentarerna är få. Men utanför www brusar det på som vanligt. Jag jobbar, skapar, skrattar och vilar. Och för alla som gillade tandhalsbandet kommer en rolig nyhet imorgon. Det kan eventuellt vara relaterat till tandhalsband.
Jag gillar många saker. Två av dom är godis och bloggaren Chula. Jag har alltid undrat vad som skulle hända om man kombinerade de två. Och inatt när jag kom hem i sena timman så fick jag svaret - en påse julgodis utanför min dörr, med Chula som avsändare!
linnéa sa... hej karin! kan inte du skriva om dina bästa hårdrocksband?
Såklart jag kan! Jag begränsar mig, annars blir det en miljard artister, så här kommer tio favoriter i video-form:
Dismember är Sveriges bästa band, och kommer för alltid förbi så. När jag var 18 ville jag tatuera deras logga över hela ryggen, men köpte väl öl eller nåt för pengarna istället, vilket såhär i efterhand känns dåligt.
Ett annat bra svenskt band var At The Gates. Efter att bandet packat ihop bildade flera av bandets medlemmar The Haunted, som också är bra (men inte lika bra för då hade ju dom varit med på listan, såatteh..)
Det är knepigt att ta med In Flames på en topp tio-lista, eftersom bandet, som fortfarande existerar, idag är en bajskorv i jämförelse med hur de lät från början. Det är ju egentligen ett helt nytt band som finns idag, då ingen av originalmedlemmarna finns kvar. Men då det begav sig, när rörliga bilder var sällsynt (därav stillbildsvideon), var de AWESOME!
Nu rör vi oss utanför landets gränser; Deicide ska självklart vara med på listan.
Likaså Megadeth.
Bolt Thrower kan faktiskt vara världens näst bästa band.
Med ambitionen att deliver the most punishing music ever created by combining melody and power into one devastating force hamnar även Kataklysm på listan som en otippad bubblare. Här också med reservationen gamla Kataklysm. Sorcery/Mystical Gate från -98 svänger.
Arch Enemy blandar och ger, men när det är bra är det riktigt bra!
Yngwie Malmsteen är så mycket mer än sin musik, och med en miljon oemotståndliga komponenter ger summan honom en plats på listan.
Jag fick nyss en kommentar från en läsare som kallade sig Hemskt anonym. Såhär stod det:
kan inte du skriva ett detärOKattvaratjock-inlägg? snälla?
Här kommer det:
Det är okej att vara tjock.
Näe, inte för att föringa din önskan Hemskt anonym, men svårare än så är det inte. Det behöver inte motiveras. Man får bara vara. Man får vara tjock, smal, mittemellan, och nåt av dom är man. Man får vara högerhänt eller vänsterhänt eller både och. Precis som man får vara bög, flata, bi, transa, hen, hon, han och det. Eller muslim, ateist eller kreationist.
Men vill vi komplicera frågan (vilket alltid är roligt), så kan vi ifrågasätta dessa etiketter. Vem fasiken bestämmer vart gränsen mellan normal och tjock går? Och vem har bestämt att man inte kan känna sig som hon en dag, och som hen en annan dag?
Nä, skit i etiketterna, och framför allt, skit i etiketternas värde. Och frågan handlar inte bara om storlek, det handlar om människosyn. Tro aldrig att din existens måste rättfärdigas!
I denna ask gömmer det sig, roten till allt ont. Nej, inte en vigselring.
Roten till allt ont visade sig ha tre rötter, varav en inflammerad. Nu ska jag bara bestämma mig om jag ska använda den som halsband, stoppa den i en främlings brevinkast, eller spara den.
För övrigt mottar jag gärna tips på puréad mat med finess.
Inlägg
