Alla bevis har pekat på endast två tänkbara scenarion:
På 50-talet vägde ingen kvinna mer än 50 kg.
alternativt
På 50-talet hade inga kvinnor som vägde mer än 50 kg puffiga tyllbakelser utan gick klädda enbart i vadmal och lin.
Slutsatserna har jag dragit då inte en enda tyllklänning i större storlek än small gått att hitta. Förrän nu! Historien måste revideras.
På 50-talet vägde ingen kvinna mer än 50 kg.
alternativt
På 50-talet hade inga kvinnor som vägde mer än 50 kg puffiga tyllbakelser utan gick klädda enbart i vadmal och lin.
Slutsatserna har jag dragit då inte en enda tyllklänning i större storlek än small gått att hitta. Förrän nu! Historien måste revideras.
Visserligen bara en medium, men nästa gång ska jag hitta både large, xl och xxl. Alla kvinnor, och män också för den delen, ska få klä sig i 50-talstyll. Det är en, ehrm... mänsklig rättighet.
Inlägg
Äntligen!
SvaraRaderaHaha I like!
SvaraRaderaDamn right! ^^
SvaraRaderaUnderbart! Så fort du har hittat en i XL eller XXL så lovar jag att köpa den!
SvaraRaderaBra Karin, tyll åt alla!
SvaraRaderaMåste bara berätta om när jag hittade en gammal veckotidning från typ 50-talet. Några noveller, någon intervju och så det obligatoriska testet: hur goda chanser har Du att bli gift? Man fick ha max två nej-svar, annars var chansen att bli gift lika med noll. Fråga nummer ett löd: Väger Du mellan 52 och 53 kg?
Ganska snävt spann, tycker jag personligen, men det kan ju förklara en hel del små tyllklänningar. Kanske tillhörde dessa främst gifta kvinnor?
Precis så har jag tänk! Har jobbat många år inom secondhand och bitterheten grodde i mig.Man får in så mycket snyggt, men jag med min storlek 46 var ju ett gigantiskt monster jämfört med dessa små läckra skapelser. Det måste vara så att de som hade större storlekar gick i papperskläder, för inget av det finns kvar. Det är min teori!
SvaraRaderaJag gifter mig i midsommar, så hoppas innerligt att du hittar något fint i min storlek till dess. Jag spanar titt som tätt!
Heja Heja!
Eller så var dom med störra storlekar så frodiga och härliga som dom blev bjudna på myckket mer fester varpå dom slet ut sina klänningar så dom inte finns beravarde till eftervärlden?
SvaraRaderaFunderar själv på vad folk kommer tro när dom tittar tillbaka på reklambilder om 50 år. "Oj, alla kvinnor vägde 43 kilo, var 1.80 långa och hade perfekt hy". Funderar lite på ideal här: http://wp.me/s20siU-laskigt
hm. jag har precis motsatta problemet. jag är rätt tanig och hittar alltid jättefina klänningar för läckra kurvor. så står man där i provhytten och känner sig som när man klädde ut sig i mammas kläder när man var liten och grejerna bara hänger ledset på en. vad satan.
SvaraRaderaWhat komuturgarderoben sa!
SvaraRaderaDet finns en ganska enkel förklaring till detta. Kvinnorna då vägde antagligen lika mycket som vi, men alla "normala" storlekar blev använda och utslitna. Därför finns alltså bara pytte-pyttestorlekar kvar, eller möjligtvis enorma.
SvaraRadera...och jag har märkt att om man hittar en vacker gammal kreation i storlek 42-44 är den ändå i small-storlek i dagens mått räknat.
SvaraRaderaHmmm, konstigt.
What komuturgarderoben sa!
SvaraRaderaHurra, jag älskar medhåll. Och tyllklänningar!
SvaraRaderakomuturgarderoben och petra sa ju prexis vad jag hade tänkt säga. skriva. hållerme!
SvaraRaderahur går det? är det nån som köper klänningar? tycker många skulle bli bra som julklapp
SvaraRaderaJag köpte en sticktidning från 50-talet i somras. Där fanns mönster på ett stort sjok till tröja "för den lite mulligare". Fortfarande var det absolut ingenting för en tjock person. Kunde på sin höjd dölja en liten mage.
SvaraRaderaVilken fantastisk skapelse, jag önskar jag vore född i ett annat årtionde!
SvaraRaderaSyddes inte alla såna där för att bäras över en valbenskorsett.
SvaraRaderaÅh tack! Jag längtar efter resultatet.
SvaraRaderaÅh vad jag längtar efter en tyllbomb i xl. Då jäklar.
SvaraRadera