fredagen den 28:e oktober 2011

högt och lågt om bröst


foto: Sally Mann

Hörrni tjejer, fniss fniss. Nu busar vi med killarna och skriver kryptiska saker på facebook. Dom kommer inte fatta nåt, fniss fniss. Jo, och så har det nåt med bröstcancer att göra.

Av er som använder facebook kan jag inte tänka mig att ni missat det. Kedjebrev med uppmaningen att skriva obegripliga statusar, olika beroende på vilken färg ni har på era underkläder, er partnerstatus, eller om ni har kaviar eller ost på mackan, inte fan vet jag. Med hänvisning till att det har något med bröstcancer att göra.

Jag tror på feministisk separatism. Jag tror att kvinnor, tjejer och tanter behöver ett eget rum. Tyvärr. En fristad där vi inte är de som tar ansvar för att män ska välja feminism. Men jag tror inte på att exkludera i kedjebrev, där syftet är att skapa mystik.

Och det har inte nåt med bröstcancer att göra. Du däremot, har nåt med bröstcancer att göra.

Hörrni tjejer, fniss fniss. Undersök dina bröst regelbundet. Stötta cancerforskningen. Du har nåt med bröstcancer att göra.

30 kommentarer:

  1. Du sa i ord det jag tänkte!

    SvaraRadera
  2. Du är en bra skrivare du.

    SvaraRadera
  3. Bra text Karin!

    Jag ogillar de där kedjebreven, tack och lov har jag inte fått dem särskilt många gånger. Jag tänker att jag har kloka vänner som inte heller vill delta.

    Men har funderat en del på dem väljer att delta, har de reflekterat över fenomenet?

    SvaraRadera
  4. Håller med till 100%. Med en bröstcancergen i familjen så vet jag att det inte funkar att "skapa mystik" i en FB-status. Det behövs kosing till forskning. Hakade istället på att sprida en status som listade postgironummren till de olika cancerfonderna. Pg till Cancerfonden kan jag i huvudet: 90 1986-0. Gör en skillnad där istället.

    SvaraRadera
  5. Måste de ena utesluta de andra??

    SvaraRadera
  6. Marie: För min del; Ja, i allra högsta grad.

    SvaraRadera
  7. Jag för min del tycker att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Möjligen kan kedjebrev på facebook vara mindre bra och skänka pengar, informera och klämma på brösten regelbundet mer bra.

    För mig som har en mor och en mormor som drabbats av bröstcancer känns detta oerhört viktigt. Jag väljer därför att göra allt, från att byta facebook status och sätta på mig en rosabandet reflex till att skänka pengar och uppmana mina vänner att göra det samma.
    Om nåt av det jag gör hjälper till - bra, då är jag nöjd.
    Jag ser i alla fall inte hur något kan göra skada.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På vilket sätt kan mystik uppmärksamma något? Om man nu inte får snacka med halva befolkningen om det. Skriv istället rakt ut att det är dags att tänka på bröstcancer.

      Radera
  8. Jag förstår inte ens vad de där kedjebreven är menade att göra. För min del skapar de bara irritation och förstår inte alls varför de där löjliga statusarna ska göra folk uppmärksamma på bröstcancer... mailen skickas ju dessutom bara till kvinnor.

    Cancer besegras inte genom att man skickar vidare ett kedjemail, det gör man genom att t ex donera pengar till cancerforskning, eller låta människor som har erfarenhet av cancer få tala öppet om vad de varit med om och på sätt göra andra människor uppmärksamma. Själv har ingen i min familj drabbats, men om det skulle hända, så tycker jag att kedjebrev är ganska... futtigt. Det är bara att skicka vidare, kräver ingen eftertanke alls.

    SvaraRadera
  9. Matilda: Jag har fått flera kedjebrev som säger sig handla om bröstcancer. De har alltid avslutats med en uppmaning att "inte berätta för killarna, låt dom undra". Jag kan verkligen inte se hur detta är kopplat till bröstcancer, utan tror hellre att de fyller helt andra funktioner, som att ytterligare segregera könen.
    Och om det nu verkligen handlade om bröstcancer, varför ska inte killar få ta del av det?

    SvaraRadera
  10. Kedjebreven har ju ingenting med cancer att göra. Jag blir bara provocerad av det här "tjejer-tilltalet", vafan ha en instruktion om hur man klämmer på tuttarna för att känna efter knölar som status om ni vill göra något. Eller pg till cancerfonden. Men kedjebreven är ju lika relevanta som att säga "klappa en katt om du inte gillar cancer", bara trams - ingen verklig skillnad.

    SvaraRadera
  11. Karin E - jag Instämmer helt i din inställning..

    SvaraRadera
  12. Jag håller helt med dig, bra text! En av de värsta jag fått har varit den här -Jag är i vecka 2 och har ett enormt sug för mintchoklad- med meningen "Säg inte någon kille vad statusen innebär, låt dem gissa och sänd vidare till alla dina kvinnliga vänner! Låt oss se, om det blir lika stor uppståndelse i år ;)"

    Precis som Amanda skriver - lika relevanta som att säga "klappa en katt om du inte gillar cancer". Usch. Det bara ryser i hela kroppen.

    SvaraRadera
  13. Slacktivism, finns inget jag avskyr så mycket. Nej, det hjälper inte att du skriver något skumt på din status och det hjälper inte att du gillar en facebook-sida som heter "Nu krossar vi cancern". Det enda som kan hjälpa är att skänka pengar eller göra något på riktigt. Nu är jag inte något helgon som skänker mina pengar till cancerforskning utan har prioriterat annan forskning och olika hjälporganisationer, men det stör mig så otroligt mycket när folk trycker like på facebook och tror att det gör skillnad.

    Jag blir faktiskt upprörd över facecbook-grupper som ber folk "tänd ett ljus för alla som dog i -insert varlfri naturkatastrof-", det hjälper inte ett dugg, vad fan folk! Det som behövs är oftast pengar, mat och aktiv hjälp. Argh!

    SvaraRadera
  14. Håller helt med dig. Får eksem av bh-färger, fnisset och skostorlekarna. Det måste finnas vettigare sätt att få folk att uppmärksamma ämnet.

    (vill inte vara sån men bilden är tagen av Sally Mann och finns bland annat i hennes helt fantastiska fotobok Immediate Family.)

    SvaraRadera
  15. Sofia: Jag ändrar genast! Och ska kolla upp mer av henne!

    SvaraRadera
  16. Åh, hon är den bästa! Hoppas du gillar!

    SvaraRadera
  17. Feministisk separatism... jag blir alltid lite chockad när jag läser sådana saker. Jag har aldrig någonsin genom att uppföra mig på ett särskilt vis gett en annan människa anledning att vilja separera sig från mig. Jag är inte den enda mannen som inte har gjort det. Varför har somliga feminister så svårt att se individen bakom könet? Jag trodde det var alla människors j*vla ansvar att göra det?

    SvaraRadera
  18. Kid: jag förstår att du blir chockad om du lever med den uppfattningen.

    SvaraRadera
  19. ... Uppfattningen att det inte finns någon anledning för någon att vilja separera sig från mig personligen, att jag är en individ och inte ett kön? Eller uppfattningen att det finns feminister som har svårt att förhålla sig till kön kontra individ?

    SvaraRadera
  20. Jag förstår att du inte har lust att dra igång en lång diskussion om det här. Det var inget som du bad om när du skrev inlägget längst upp på sidan. Men det är verkligen tråkigt - jag måste bara säga det - att det finns människor där ute som kallar sig feminister men inte hyser någon sann tro på individens kraft och möjligheter. Jag tvingas anta att eftersom du inte tror på mina möjligheter att vara en individ så tror du inte heller på någon annans möjligheter att vara det, kvinnor som män.

    SvaraRadera
  21. Men om du känner att behöver separera dig från en person som mig, som är den minst skräckinjagande och stereotypt manliga personen i kvarteret, som blir uppriktigt ledsen när någon hävdar att det finns ett oöverstigligt hinder mellan de båda könen - fine, då förtjänar du naturligtvis inte att vara med mig.

    SvaraRadera
  22. Word. Det är så otroligt löjligt att jag inte ens vet var jag ska börja beskriva det.

    SvaraRadera
  23. Precis exakt perfekt uttryckt Karin!! Och glöm inte heller bort den lömska och också väldigt vanliga livmoderhalscancern... Kolla upp livmodertappen var tredje år! Gå på cellprovstagningarna - alltid.

    / Bea

    SvaraRadera