Håret

Titta vad modig jag är, jag har satt på mig en peruk.

Tatuera hela armen? Ja ba göre! Säga upp sig från jobbet? Jajamen! Starta företag med olönsam verksamhet? Såklart! Klippa fem centimeter slitna toppar? Nja..... Alltså, va fasiken är det frågan om? Feg som en darrig näbbmus när det handlar om håret. Vågar mig på pannlugg en gång per år. Sätter upp den med hårnålar direkt, och börjar spara ut. Kanske sitter min själ, min intelligens och min livsglädje i kalufsen, och undermedvetet kommunicerar hårrötterna med min vilja.

Stor inverkan på fegheten måste komma från barndomen. Såhär såg jag ut tills jag kom in i puberteten, vilket var ganska sent. Kort, alltid kort. Kanske handlar det nu om yin och yang, kort då, långt nu. Men jag sneglar avundsjukt på dom som vågar.

A.M.O. Hon ba klippte av det, och blev om möjligt ännu snyggare.



Clara har haft typ alla frisyrer. Alltid snygg!



Och Annika!! Herregud, hon har skaffat rosa framtidsfrisyr, och har säkrat förstaplatsen som coolaste tjejen för evig framtid.



Men ska nu förändring ske (vilket det förmodligen inte kommer göra), så kanske det faller sig mest naturligt att backa, och gå tillbaka till det jag redan kan. Gullig?

Tweet