måndagen den 22:e augusti 2011

Tidsklaustrofobi


Också limbo, också läskigt.

Jag lever ett rätt ängsligt liv. De flesta rädslor jag bär på handlar om konkreta saker, och om relationer. Sorg, ångest och otillräcklighet.

Spökhus, mörker och onda andar skrattar jag dock åt. Det kan jag nämligen rätt enkelt resonera bort. Men faktiskt så finns det en ockult sak som ger mig rysningar och ett il av ångest. Det handlar om limbo. Ja, inte sån på bilden ovan (vilket visserligen också är ganska otäckt, men knappast räknas som ockult), utan limbo i betydelsen vakuum, att fastna i tid och rum. Ett svart hål.

Igår såg vi filmen Grave Encounters, en traditionell horror. Jag uppskattar såna filmer just av den anledningen tidigare nämnd, att jag vet och är övertygad om att det bara är på låtsas. Men så kom det plötsligt, limbo. När allt var som sämst insåg filmens karaktärer att de befann sig i ett vakuum, där solen slutat rotera och ingen någonsin skulle komma och leta efter dom. Varför skulle nån, när de bara varit borta ett par timmar. Ett par timmar som samtidigt var en evighet.


Hur eländiga saker än må vara så finns det alltid en tröst i att framtiden kan erbjuda en förändring. Om du inte hamnar i ett vakuum, det vill säga. Tidsklaustrofobi!! Fast det kan ju inte hända på riktigt. Eller?

7 kommentarer:

  1. Åh fy, jag vet vad du menar. jag såg Silent Hill för ett par år sen och den är eg en riktig skitfilm, men just den delen, där huvudpersonen fastnar, inte kommer någonstans och det "vanliga" pågår utanför ger mig fortfarande kalla kårar.

    SvaraRadera
  2. Jag sitter i något som känns som ett tidsvakuum just nu. Sitter fast. I två veckor har jag (och detta är inget ovanligt) suttit och glott tomt. Hela dagarna. Låter förstås skitläskig. Och det är det också!

    SvaraRadera
  3. Jag är vansinnigt mörkrädd. Inte för mörkret i sig, utan det som man inte ser. Om det är något som ger mig kalla kårar.. nej fy.

    SvaraRadera
  4. Lisa: jamen eller hur!!! fast visst finns det inte på riktigt?!

    Tall-Maja: Men va fasiken!!! Vi måste få ut dig därifrån!

    Frida: Försök tänka att det kan ju vara en gullig hasselmus som gömmer sig i mörkret.

    SvaraRadera
  5. Om du kan få tag på den rekommenderar jag filmen The Primer. Tidsklaustrofobi

    SvaraRadera
  6. Jag vet! Jag tänker också liknande tankar (särskilt efter Silent Hill). En av mina största rädslor är att bli alldeles sinnessjuk, att ingenting stämmer längre.

    SvaraRadera
  7. När jag var liten så gick det nåt halvläskigt program på sommarlovsmorgon (tror jag?) som i ett program handlade om en pojke som en dag vaknar upp i typ en parallellvärld/limbo. Där allt ser likadant ut men det finns inga människor. Vilket har förstört mig så pass till den grad att jag idag typ 15 år senare fortfarande blir helt iskall av skräck om det är så att jag inte stöter på en enda människa på väg till jobbet, och därmed helt övertygad om att jag hamnat i limbot/parallellvärlden.

    SvaraRadera