fredagen den 8:e april 2011

Birgit


Idag har varit en fin och samtidigt ledsam dag. Vi tog vårt sista farväl av Birgit, kvinnan med det ulliga håret och glada skrattet.


Det är bara några år sedan jag träffade Birgit för första gången. Samuel hade berättat att hennes minne inte var vad det tidigare varit. Vi kom ett stort sällskap och ringde på hennes dörr. När hon öppnade såg jag i hennes blick en blixtsnabb osäkerhet. Hon visste inte om hon förväntades veta vem jag var. Jag sträckte fram handen för att hälsa. Hon tog ingen notis om min hand. Istället gick hon mot mig med utsträckta armar, och omfamnade mig i en riktig kram. En riktig kram. Inte en sån där kram där man klappar lite på den andras rygg, utan en sån där man omsluter varandra med sina kroppar, en kram som var så skön att vila i. Som man skulle kunna stanna i för evigt om det inte vore så att det stod nån där bredvid som också ville krama henne.

Det var Birgit för mig, och det kommer hon alltid vara, en varm och kärleksfull kram. En riktig kram.

5 kommentarer:

  1. Åhhh. Vad rörd jag blir! Och jag vet precis vad du menar. Det är skillnad på kram och KRAM.

    SvaraRadera
  2. Tack, finaste Karin för den komentaren. Du har skildrat mamma precis som hon var. Tack för att ni finns.

    SvaraRadera
  3. Åh. Så kärleksfullt. Både det hon gjorde och det du skrev.

    SvaraRadera
  4. Vilken fin beskrivning av er mormor Birgit. Vila i Frid, mormor.

    SvaraRadera