Här kommer svar nummer fyra på era frågor. Denna gång svarar jag på
Christinas fråga, hon undrade hur många djur vi egentligen har.
Detta djur är en katt. Hon heter Chilli Vanilli men kallas oftast för Baronen. Baronen är adoptivkatt, och kom till oss då hon blev mobbad i det hem hon bodde (av andra djur, inte av ägarna).
Baronen är ganska förnäm, och gör bara som hon själv vill. Hon gillar att bli kliad bakom örat, att äta, och att sova. Hon gillar bara att busa ca tio minuter om dagen. Blir det mer än så blir hon stressad.
Och så är hon drogberoende (kattmynta), men går just nu på avvänjning, så humöret är lite upp och ner.
Djur nummer två är också en katt, han heter Lille-prins Kattis Mandarina Päronduva. Han har ett antal medfödda defekter, bla krokig svans, missbildade tassar och stämband som inte är fullt utvecklade. Han låter mer som en duva än en katt. Och så har han blivit lite tjock om magen, därav "Päronduva".
Det hindrar honom dock inte från att leva rövare. Han har antingen superhörsel, eller vanföreställningar, för ofta vill han in i väggen. Han gillar att ligga och vila i handfatet, och att klättra på saker. Helst också riva ner saker.
Och som jag tidigare nämnt så äter han hårgummiband. Minst ett om dagen.
I akvariet har vi ett diffust antal djur. Där ryms räkor, ålar, fiskar och en äppelsnäcka. Till en början hade alla namn, men när vi upptäckte hur bra de var på att föröka sig slutade vi med det. Räkor vi minns särskilt är dock Peter och Kent. Peter dog för inte alltför länge sedan, och i väntan på begravning ligger han torkad på en assiett i bokhyllan.
Vi har ett tiotal olika räk-arter, men denna ovan är min favorit, då jag känner att jag kan relatera till den med min stora näsa.
Ja, det är de djur som bor hos oss, och det kommer med största säkerhet bli fler!
Vad är det med söndagar och finkultur? Återigen befann vi oss på bildmuseet. Denna gång med Daniella & Daniel. (Bra parnamn va? I samma liga som Hugin & Munin). Men finkulturen krävde saker av oss. Vi orkar inte, skrek vi.
Först lugnade vi nerverna med bulle och saft.
Sen gick vi över till Västerbottensmuseet. Förr i tin kändes inte alls lika krävande.
Djuren höll sig lugna.
Och barnen likaså.
Hattarna, ja även dom var lugna.
Jag stod länge och tittade på den gamla skönhetssalongen som fanns bakom glasrutan.
Vänta, jag ska bara skriva det som min status på facebook. Med min nya mobil. Som jag kan surfa med.
Inlägg
