Upp i ottan, för sen för kaffe. När jag tassar in i sovrummet, med skor och ytterkläder på, för att ge och få en hejdå puss så ligger dom på varsin sida om Samuel och blinkar med sina små ögon. Och kurar ihop sig som små bollar. Jag rullar fram längst med älven på min Monark. Möter samma personer varje morgon. Dom är på väg till motsatta sidan stan. Han med stirrig blick, hon med röd jacka som en gång hade en tårta med sig, enda gången jag sett henne glad. Och paret som går i takt. Snart borde vi börja hälsa. Lång arbetsdag, datamaskin, listor, ringande telefon, en alltför begränsad uppsättning fonter, skratt i fikarummet, snabba språng i korridoren, en hårdrockslåt till mig från kontoret en bit bort, möte med kaffe, sen ett till möte. Och så trampar jag hem på min cykel. Oftast väldigt nöjd, men trött. När jag öppnar lägenhetsdörren stryker genast något mjukt mot mina ben. Och när jag sätter mig på hallsoffan för att knyta upp skorna hoppar dom upp bredvid mig. Ibland föser jag undan vantarna och halsdukarna och lägger jag mig ner utan att ens ta av mig jackan. Och så kurrar vi ihop.
Inlägg
