YouTube tip: How to even out asymmetrical lips
6 timmar sedan
Sjukt dålig stil av vädergudarna. I min nya gula kavajack huttrar jag så tänderna skallrar. Så jag såg inget annat val än att göra ytterligare en investering på jackfronten. Nu blev det en redig kokong-jacka i våfflat tyg från asos. Vi får se nästa vecka när den dimper ner i brevlådan om jag blir nöjd eller om jag skickar tillbaka den och gör slut med konceptet jacka en gång för alla. 
Super Mario. Ja, egentligen TV-spel överlag. Hemma hos oss fick vi ibland, oftast när någon av oss barn var sjuka, hyra en konsoll på kiosken. Sedan fylldes snabbt radhuset med skrikande barn. Jag var aldrig särskilt duktig, kanske berodde det på mina långsamma fingrar (har jag berättat att ett av mina smeknamn som barn var Korven?). Dessutom tyckte jag det var oerhört ångestfyllt när jag ramlade ner i ett av hålen i marken, det kändes som att falla ner i ett stup på riktigt. Detta kan innebära att att det kanske var bra att jag inte spelade särskilt ofta.
Metallic! Allt som var metallic var coolt. När någons familj hade skaffat ny bil var första frågan, är den metallic? Var svaret ja gick ett sus genom skaran. Den metallic jag suktade mest över var det lila metallic-örhänge som Millan hade i Bullens serie Klassliv.
Pennor med vätska och rörliga bilder. Någon gång hände det att jag var tvungen att bryta magin i dessa fantastiska pennor och bända upp dom, för att genast ångra mig när jag istället för en magisk penna hade en blöt fläck på mitt skrivbordsunderlägg och en skam inombords.
Saker som luktade gott, såsom luktdagböcker och luktsuddigum. Jag hade flera luktdagböcker, men jag skrev aldrig i dom. Ändå så gömde jag den lilla nyckeln för att ibland ta fram den, öppna och lukta. Fortfarande är luktdagbok den bästa lukten.
Dessa söta sockerägg har legat länge i vårt hem, utan att kläckas.
I denna gömmer sig en blyg liten kyckling bredvid ett rosa och ett grönt sockerägg. Ägg i ägg = kannibalism?
Och denna är den bästa! En hel trägård, och i mitten en liten spegelblank pöl med en liten liten anka. Naaw...
Känner man sig osäker på sina inre kvaliteter är ett tips att googla sig själv. Inom citationstecken skriver man "Karin är" och www kommer berätta för dig vem du egentligen är. Lika trovärdigt som en spådam fast mycket billigare! Mitt resultat:I går skedde min filmdebut! Skräckboden är ett nervkittlande epos om en kvinna, en man som heter Jörgen, en redskapsbod och en häcksax. Enjoy!
Ja.. Som sagt var så har jag varit på mitt livs första spinning-pass. Skrytmorsan var sjukt laddad, och ovetande som jag var drogs jag med och tyckte att det kändes härligt att åka och spinna! Skrytmorsan hade dagen till ära skaffat en tatuering (en gnuggis) och såklart var vi tvungna att fota våra matchande armar innan vi åkte. Bildbevis ovan. Detta resulterade i att vi kom fram lite sent, så väl på gymmet var vi tvungna att springa uppför trappan till omklädningsrummet. Redan här anade jag oråd. Att i snabba kliv avverka två trappor kändes i benen. Ja, mina ben darrade innan jag tagit mig in i spinning-salen. Så började det. Jag cyklar ju varje dag och hade tidigare trott att jag här skulle få tillfälle att visa hur en slipsten ska dras. Vi cyklade, cyklade och cyklade. Instruktören skrek och tjoade, och ville få oss att tro att vi befann oss mitt i en cykel-tävling. Jag sneglade på Skrytmorsan. Jo, hon hade bra fart, spänst i trampandet. Jag tittade ner på mina egna lår, dom darrade. Svetten rann, ja den riktigt droppade. Eller var det mina tårar? Kanske en blandning. Nu är vi halvvägs, ropade instruktören. Det snurrade i huvudet. Det går inte väste jag till Skrytmorsan. Jo, du kan sa hon. Jag trampade och trampade. Trampade tills 55 minuter gått. Sen var det slut. Och jag hade inte krypit ut hulklandes. Jag vann! Guldmedalj till Karin! Vi ska dit igen nästa söndag. 
Jag har ingen koll på trender, annat än det jag snappar upp i Jersey Shore och Room Raiders. Jag har slutat bläddra i Elle och Vogue. Inte för att jag tycker det är dåliga tidningar, jag har helt enkelt inte tid eller motivation. Och min ständigt växande tant-inställning till livet gör att jag inte bryr mig särskilt om vad som är hippt och trendigt. Det jag faller för är som regel sånt som väcker känslor och minnen av sånt som jag vårdar ömt. Missförstå mig rätt, jag gillar att vara fin, men jag litar totalt på min egen förmåga att avgöra vad som är fint. Just nu är jag svag för texturer. Tunna tyger med vävda prickar, tjocka sammetstyger och bäck-och-bölja! A och O kommer dock alltid vara bekvämlighet. Att ha på sig trånga linningar och stickiga koftor gör mig olycklig, trumpen och håglös. Nä, snyggt och mjukt ska're va!
Alla har vi våra saker som vi tror skulle bli livsförändrande för oss. Typ, bara jag gjort det kan jag dö lycklig. För mig är det björnen. Kan detta år bli det år jag får se den? Det närmsta jag kommit en vild björn är en bajshög i en tallskog och ett fotstår på ett kalhygge. Det gav mig kalla kårar och glädjepirr i magen. Om jag verkligen ser den kommer jag förmodligen kräkas, sedan bajsa en klick, och slutligen lägga mig ner och blunda. I can't wait!
Alltför ofta glömmer jag bort att äta frukost. Sedan vid elva-tiden kommer helt ur det blå ett stort knorr från min mage. Det betyder att det är dags att börja planera lunchen. För tips och inspiration kan man då surfa in på Martha Stewarts hemsida. Dessa fastnande jag för idag. Ovan ser vi en fluffig tårta, som enligt Martha är inspirerad av volangtrosor (!!). Citronkaka med rosafärgad marängsmörkräm. Ja, det kan jag tänka mig. Men kanske är den lite för fluffig. Så kanske denna:
Chokladmuffin med smulor från grahamskex, toppad med rostad marshmallow frosting. Mja, kanske, men graham, vad är det?? Nä, kanske denna:
Traditionell sockerkaka med lemoncurd, vispgrädde, bär och florsocker. Skulle ge mig mitt dagsbehov av vitaminer, men känns lite.. plain. Vi tittar vidare på denna:
Maräng cupcake med rabarberkompott och russin. Mmm, kompott, jag gillar ordet! Men russin? Jag åt en påse aprikoser igår och fes hela kvällen. Näe, torkade prutt-frukter går bort. Men vad har vi här?:
Kärnmjölksmuffin med cream cheese frosting, redigt och rejält! Och! Och! Och nedsänkt i en burk med sylt!! Nobelpris till Martha!!!
Det som gällde på 80-talet var Garbage Pail Kids. I mina ögon är dom fortfarande lika roliga, om inte ännu roligare. Framför allt kan jag hantera dom bättre idag. Som barn kunde jag gråta över hur söt Oliver Twisted var och bli arg på Barfin' Barbara för hon var så äcklig. Nu är min relation till dem (ja, jag vet att de är pappers-kort) sundare. Här är tre som representerar mig bra:
Sara Slime är söt och har morotsrött hår, precis som jag!! Och precis sådär känner jag mig på en varm sommardag, värme får mig att vilja falla ihop i en sladdrig hög.
Ancient Annie är en gullig russin-gumma, precis som jag!! Hon/jag uppskattar gulliga djur, pärlhalsband och diamanter.
Brainy Brian är smart och bedårande, precis som jag!! Vi har båda tvångstankar att öppna saker för att kolla hur de ser ut inuti. Som en riktig vetenskapskvinna eller seriemördare. I detta fall vetenskapskvinna.
Det du behöver är pasta (obs, mycket viktigt att den är snygg och har en alternativ form), fetaost, tomater, avokado, paprika, fetaost, quornbitar & dressingmix (här brukar jag släppa loss och använda två olika dressingmix; balsamico och italiensk. Jodå, Karin knows how to party). Plus ingredienser till tsatsiki. Koka pastan, stek quornbitarna, hacka allt annat i exakt lika stora kuber. Skulle några kuber avvika från standarden, lägg dem i en separat skål som andra kan få äta från. Blanda i dressing. Servera med tsatsiki. Denna mat bör ätas framför TV:n. Program som matchar maten är Antikrundan, Jersey Shore och Flipping out. 