Vi och mamma, på Paddan.
Svordomar tyder på ett dåligt ordförråd, hörde jag nån gång. Jag tycker det tyder på den raka motsatsen, svordomar och kraftuttryck är ju oerhört berikande och uttrycksfulla. Jag håller med om att de inte lämpar sig så bra i formell skrift eftersom vi är ovana att se det i såna sammanhang, jag menar jag använder det inte när jag söker projektmedel i jobbet (kanske om några antal år dock, språket är ju i en konstant förändring). Men till vardags, i det språk som faktiskt spelar roll! Jeeeevlar!!!
Dock växte jag upp i ett hem där svordomar användes ytterst sparsamt, förmodligen till stor del på grund av flera generationer av religiös uppfostran. Men behovet fanns ju där ändå, att få braska till med något rejält, och där har min mamma bidragit till det mest fantastiska kraftuttrycket, som hon i sin tur fått från sin mamma. Att liksom skapa en egen innebörd av ord som fyller funktionen och ger känslan av att uttrycka det där i kroppen som måste ut.
Så, vad var då uttrycket?
Balla på tuppen. BALLA PÅ TUPPEN!!!! Används ungefär som Men helvete! När man tappar ner smörgåsen på golvet eller kommer på att man glömt bort ett möte. Ursprung, totalt okänt. Noll träffar på google. Ingen logik, men ändå helt självklart. Men vi har gjort uttrycket till vårt, och det fyller sin funktion.
Vilka ord har du gjort till dina kraftuttryck?











