fredag 29 augusti 2014

Avsnitt kex (55). Karin & Sara

Får man ta med sig popcorn på stor-seans? Strips då? Vi pratar också om den otäcka normaliseringen av främlingsfientlighet, om hur det gick när Sara barfota jagade mobbare, och om förmågan att öppna sig och våga vara människa. Varning för en smutta mindfulness.





Det finns flera sätt att lyssna; antingen här i mediaspelaren ovan, eller så lyssnar du direkt i iTunes. Vill du prenumerera på podcasten i din webläsare är detta adressen. Här hittar du oss på facebook! 


torsdag 28 augusti 2014

Karin & Sara tar ställning




Ett kort tag efter vi startade vår podcast blev vi kontaktade av VästerbottensKuriren, som gärna ville samarbeta med oss, i form av att publicera Karin & Sara på sin hemsida. Vi tackade ja, och har uppskattat vårt samarbete, som har genererat fler lyssningar på vår podcast. 

VästerbottensKuriren har i dagarna beslutat att låta det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna annonsera hos sig, och då vi starkt vänder oss mot normaliseringen av SD, väljer Karin & Sara att avsluta samarbetet. 

Ni kommer som vanligt hitta vår podcast i er podcast-app, och på Karins blogg.

söndag 24 augusti 2014

Video: Karin testar nya saker


Nu är undersökningen klar, och resultatet kommer här i videoformat.
(Klicka på lilla kugghjulet nere till höger så kan ni välja HD, för en nära kontakt med mina porer)




Även fast det gick dåligt så måste jag erkänna att det kändes lite spännande att testa nya saker, och om ni har tips på nymodigheter som bör utforskas, tipsa gärna!


Chiapudding och elefantöra

Jag följer en ganska stor variation bloggar och instagram-konton. Det som bjuds mina ögon för stunden kan rangordnas såhär:

1. Chiapudding

2. Elefantöra

3. Samhällskritik

Ja, trendigast just nu är chiapudding, pudding gjord på chiafrön. Serveras med fördel i genomskinligt glas, och ser ut ungefär som sperma blandad med linfrön. I puddingformat. Och vad smakar det då? Ja, det talas det inte mycket om, så vi får väl gå på den ockulära bedömningen och gissa att det smakar som sperma blandad med linfrön. Men oerhört trendigt. Jag förstår inte.

På andraplats hittar vi som sagt elefantöra. Elefantöra är en grön växt, som verkar trivas på stringhylla eller under vimpel-girlang. I mina ögon gröna blad i kruka, men uppenbarligen mer än så, då dess spröda stjälkar slingrat sig in i en enorm mängd hem. Oerhört trendigt. Jag förstår inte.

Och på tredjeplats, samhällskritik. Jag förstår.

Då livet enligt många är ett lärande har jag nu beslutat mig för att för att försöka förstå. Idag ska jag inhandla chiafrön och elefantöra, med reservation för att det är slutsålt pga OERHÖRT TRENDIGT. Kolla in här i kväll, så reder vi ut vad fasiken det är frågan om.

Fortsättning följer.


fredag 22 augusti 2014

Avsnitt 54. Karin & Sara

Allt börjar eländigt när Sara tar upp Karlsson på taket, och saker blir ännu värre när hon avslöjar varför hennes attityd är så dålig. Vi lyckas dock samla oss och avhandlar otrohet på twitter, rädslan för vad som gömmer sig i mörkret, och sekundärskam. Sen kommer Abbath och då blir det dålig stämning igen. Typiskt.




Det finns flera sätt att lyssna; antingen här i mediaspelaren ovan, eller så lyssnar du direkt i iTunes. Vill du prenumerera på podcasten i din webläsare är detta adressen. Här hittar du oss på facebook! 


onsdag 20 augusti 2014

Karin recenserar: Opera i allmänhet



Igår gick jag och Samuel på Elektra. En påkostad utomhusopera (därav regnponcho). Jag hade fått gratisbiljetter av jobbet. Det var visuellt oerhört coolt, blod som forsade, bomber som sprängdes och torn av eld. Duktiga sångare och musiker.

Men.

Låt oss prata om opera. 

Jag har inte sett jättemånga operor i mitt liv, kanske typ fem, men har rätt bra på koll på handlingen i många. Och det är ju alltid HELT JÄVLA ORIMLIGT. Och som jag hörde en kvinna viska till sitt sällskap efter föreställningen var slut; Alltså spelade orkestern samma låt som sångarna sjöng? Ja, hoho, det är inte som melodifestivalen.

Med opera är det mesta ologiskt. Komplicerat. Var man dum i huvudet förr i tiden? Kanske man levde ologiskt? Eller är det åskådarna som är dumma i huvudet? Vi gör ett experiment. Vi tar en välbekant och älskad historia och gör om den till opera. Historien om Ronja och Birk. Såhär går den:

Ronjofolos (inte att förväxla med systern RonjofAlos som dog för tusen år sedan. Tusen år? Systrar? Va? Tyst, låt mig fortsätta), väntar vid Bruksmäss-stolpens nedre vinge (nej det spelar ingen roll vad en Bruksmäss-stolpe är, tyst nu). Hon har sparat ut sitt hår för varje år korpens sång klingat, och drömmer om Birkstedtsorre, som hon såg vid feberyra i barndomen. Hennes hjärta är därför delat i de Två Delarna, svart, och grått. Nej, nu tänker du Ronjofolos, det här är RonjofAlos jag pratar om, snälla häng med.

Birkstedtsorre hade inte förtjänat det vita svärdet, nej vi hinner inte berätta varför nu, och därför måste de för evigt stå rygg mot rygg resten av livet. För att göra en oerhört lång historia kort så väcks Ronjofilos (Birkstedtsorres eldstvilling, jo jag tror jag nämnde honom i början?), och Ronjofolos dödar sina föräldrar med yxan som hästen trampade ur leran vid körsbärsblomningen. Alla blir ledsna. 
SLUT

Sen applåderar man och säger att det var fantastiskt, och går hem och ser på Idol på TV4 Play.

5 plommon av 5 möjliga


tisdag 19 augusti 2014

Hata gärna andra, bara du inte hatar mig?

Igår befann jag mig i olustigt sällskap. Ja på www det vill säga, på Facebook närmare bestämt. Jag hade gett mig in i en tråd bestående av Centerpartister som höll med varandra. Jag höll inte med. Hursomhelst.

Plötslig dyker hen upp. Ett namn som klingar bekant. Den lokala Centerpartisten som vi förfasat oss över hemma i soffan. Hen som flörtar med SD. Som på twitter tycker att en man med främlingsfientliga åsikter, beväpnad med järnrör, är "på rätt sida om den politiska skalan". "Den perfekta grunden i en fin kärnfamilj".

Jag är rädd för SD. SD hatar och hotar. Jag är inte rädd för Centerpartister. Mitt blod brusade. Nu ville jag veta hur de ömma orden för en av vår tids största faror motiverades.

Det blev såklart obekvämt, precis som det borde bli. Och jag fick svar på min fråga, på frågan hur i helvete det är okej att hylla en sverigedemokrat. Svaret var enkelt: 

Jag utgår från hur han pratat med mig och inte med/till någon annan. 

Hata gärna andra, bara du inte hatar mig?

I söndags lyssnade jag på Jonas Sjöstedts sommartal. Han berättade om hur en groda som kastas i kokhett vatten omedelbart försöker ta sig ur. Men en groda som sätts i behagligt vatten, som långsamt sjuder till kokpunkten, sitter kvar. Sverige sjuder.

 

söndag 17 augusti 2014

Presenter!


Ibland fylls hjärtat med både kärlek och skaparlust, och det är då en pysslar presenter till sin familj! Och till sig själv! Perfekt!



De här snygga solglasögonen gjorde Sirpa åt sig själv.



Sen satte hon igång med presenten till mamma och pappa.



Rött, blått och lila. Och alla andra färger. Jag pysslade present till Gustav.



Och så en till. Men vad kan det tänkas vara? Om jag säger att det ska komma eld ur de små rören? Nähä, inte det, jaja snart får ni veta.



Så åkte vi hem till Sirpa för presentutdelning.



Till Gustav, från mig: Fem ihoplimmade pärlor!



Han älskade den! Och så till den stora överraskningen..



..Rullskridskor! Med rör som skjuter eld. Varsågod.


Stylingtips!

Jag har hittat ett nytt sätt att få stereotypt snyggt hår! Du behöver:
Hår
En vän med lusfobi
Barn i din närhet
Lusschampo


Passa på när det kommer en period där det går löss bland kvarterets ungar. Klaga diskret att det kliar i din hårbotten. Din vän kommer ägna fyra timmar åt att schamponera och kamma ditt hår, medan du kan äta godis och skratta inombords. Klart!